Easy living!

Ja, då har en vecka flugit förbi här i Thailand. Och vi har gjort precis det vi tidigare lovat oss själva att aldrig göra - vi har tagit in på en Sunwing-resort. När vi bestämde oss för att åka till Thailand gjorde vi det med fokus på att barnen skulle få sin bästa tid någonsin. Efter två månaders upptäcktsresande i bil genom Australien kände vi att det var dags att hitta en lite enklare vardag där barnen får sitt utan att vi måste anstränga oss för att de ska ha det bra. Så vi googlade fram det bästa barnhotellet i Thailand och häpp! Det visade sig vara Sunwing Kamala resort. Så vi svalde stoltheten och våra förutfattade meningar och bokade en vecka.

Väl på plats kan vi säga att livet är precis så enkelt som vi hoppades på när vi bokade. Det finns åtta pooler, barnklubb, mycket barnaktiviteter, helt ok gym, bra mat och egen sjukvård. En del av våra fördomar har besannats: det är mycket svenskar här, vi hänger hellre på hotellets poolområde än på beachen, man ser inte speciellt mycket av Thailand och redan efter ett par dagar kan vi alla Lollo och Bernies hela repertoar utantill. MEN, vi kan också säga att svenskar är betydligt mer hänsynsfulla grannar än ryssar och asiater, att barnen ÄLSKAR att de kan prata med andra barn och de fick kompisar direkt, de har verkligen sett till att barnen mår bra här och trots att dagarna nästan sett likadana ut sedan vi kom hit, märker vi att barnen mår bra av det. Och när barnen mår bra är livet enkelt för oss vuxna. Det finns så mycket kul för barnen att göra och då kan en av oss enkelt ha alla tre barn medan den andra kan träna, jobba, gå på massage, sova, sola eller göra vad man vill. Det känns verkligen som om vi är på semester nu.

Så, nu har vi svalt vår stolthet och insett att en semester numera också kan innebära en vecka (eller ja två, vi bokade på en vecka till…) hos Lollo & Bernie. Vi kan också rekommendera Kamala Beach för småbarnsfamiljer i Thailand, speciellt nu lite innan den riktiga högsäsongen då det bli betydligt mer folk. Och om ni kommer hit måste ni äta på Lillos. Bästa restaurangen! Nu är enda frågan hur vi kan röra oss härifrån utan att barnen kommer att bryta ihop av besvikelse…

We made it!

Huurrraaaa!! Vi är i Sydney! Vi har upplevt mååånga timmar i bil, snabba ändringar i reserutten, haft krismöte, tårar, läskiga naturkrafter, sjaskiga motell och evighetslekar. Men vi har också sett en stor del av Australien, upplevt fantastisk natur, varit i paradiset och vi har fått hitta vardag i både storstad och ute mitt i ingenstans. En sådan lyx att vi knappt tror att det är sant.

Bondi Beach - Sydney

Tack Brisbane!

Nu har våra tre dagar i Brisbane gått och imorgonbitti fortsätter färden söderut. Vi hade inte några högre förväntningar innan vi kom hit. Just nu är vädret här i Queensland otroligt turbulent och det går ut varningar för regn, översvämningar, stormar, hagel (stora som tennisbollar) och åska flera gånger varje dag i området. Det stora ovädret är över oss, som tur är eftersom vi åker söderöver, men prognosen för tiden här och kommande vecka är mest regn och blåst. Så vi förberedde oss för att mest hänga på hotellet här.

Men som tur var slog inte prognoserna in. Vi har haft helt ok väder. Det är inte supervarmt längre och inte soligt hela tiden, men vi har kunnat hitta på saker varje dag och ovädren har passerat runt oss. Brisbane huvudstad i delstaten Queensland och har ca 2 miljoner invånare, så det är en riktig storstad. Det blev lite av en chock första dagen på stan med alla intryck nu när vi mest befunnit oss på mindre orter och stränder de senaste veckorna, men jag måste säga att det är det här som är det bästa med hela vår resa - kontrasterna! Att få se storstäder, stränder, små hålor och att både uppleva en massa roliga saker och att hitta det vardagliga lunket i en helt annan del av världen. Och det lustiga är att när man har det ena, så längtar man till det andra. Man blir liksom aldrig nöjd…

En av höjdpunkterna här var Queensland Museum som just nu hade utställningen Spark Lab, som låter barn (och äldre barn) experimentera med sinnen, teknik, fysik och naturvetenskap för att förstå och lära sig mer. Juni och Penny älskade det och vi spenderade en hel dag där. Idag var vi också i ett supermysig område, South Bank Parklands, som hade en fantasisk lekpark, stor pool och många härliga barnaktiviteter som räckte för en hel dag ute med barnen.

Brisbane har vart grymt och en av höjdpunkterna är maten! Här finns fantastiskt god mat ifrån världens alla hörn och den är dessutom väldigt billig. Känns SÅ lyxigt att kunna köpa färdig mat igen, utan att behöva laga själv. Det är också så härligt att spendera hela dagarna med barnen. Vi ser så tydligt hur de växer, både som individer och tillsammans, under resan. Idag säger vi också grattis till Charlie, som fyller 10 månader idag!

Vårt boende:
Evolution Apartments

Våra aktiviteter:
SparkLab-Queensland museum
South Bank Parklands

Rrrrriiing...! Nu börjar skolan!

Nu har vi lämnat Sunshine coast och därmed verkar också det fina vädret försvunnit. Enligt prognoserna väntar en vecka med regn och lågtryck i sydöstra Australien. Vi har haft väldigt tur med vädret under hela resan, men nu får vi planera lite mer för inomhusaktiviteter. Det kan dock vara ganska mysigt med det också ibland. Nu har vi några stopp framför oss där vi inte åker så mycket bil och där vi stannar 3-4 dagar åt gången, så då hinner vi göra lite andra saker än att åka bil också. Det är nog Charlie mest glad över. Sedan hon började krypa gillar hon inte att sitta fastspänd alls, så det är tur att vi inte har hela resan framför oss, utan kan planera de korta sträckorna till hennes sovningar. =)

- ”Rrrrriiiiing! Nu börjar skolan!” Det är det bästa Juni och Penny vet just nu. När vi kommer hem, oftast vid 16-tiden varje dag, så ropar antingen jag aka Fröken Sara (Juni har döpt mig) eller Robban aka Fröken Bosse (han har döpt sig själv och Penny kallar honom för Busse eftersom hon inte kan relatera till Bosse då hon aldrig hört någon som heter det) när skolan ska börja. Juni har med sig två skolböcker, en läs- och skrivbok och en mattebok. Samma som hennes klass just nu går igenom därhemma och vi gör ett kapitel i dem nästan varje dag. Penny går i Bamse-skolan och ritar i sin Bamsebok samtidigt som Juni jobbar i sin bok.

Fantastiska Airlie beach

Jag tror att det var jag som skrek -”Titta vattnet, titta vattnet, titta vattnet!!” i bilen när vi rullade in i Airlie beach. För vattnet är heeelt sjukt blå-grönt. Jag trodde att jag tidigare hade sett blått vatten, men det här var något utöver det vanliga. Vi stannade 5 nätter här på ett fantastiskt lägenhetshotell. Det låg högt uppe på ett berg och utsikten från balkongen var magisk.

Själva city är ju en gata ungefär och fylld med partyglada backpackers, så det var tur att vi inte valde ett boende mitt i centrum. Även här fanns en lagun att bada i och några stränder att hänga vid. Vi har haft otroligt tur med vädret och det har vart kanonfint och varmt hela veckan. Temperaturen droppar ju lite ju längre söder ut vi kommer, men här har det vart tok-varmt.

Till Airlie-bech (eller Charlie-beach som våra barn kallar det) åker man främst för att komma ut på de fina öarna runt om eller ta en dagstur ut till Outer reef för att dyka eller snorkla. Det hade vi gärna gjort, men en båtresa på 2-3 timmar enkel väg, för att snorkla i 3 timmar och sedan åka hem igen, känns inte så lockande med 3 småbarn, så vi nöjde oss med att åka till 2 öar i närheten. Och vilka öar sen!

Whitehaven beach har blivit utsedd till Australiens finaste strand och en av de finaste i hela världen. Kristallblått hav och kritvit sand. Sanden är dock något av ett mysterium för forskarna. Den består till 99 procent av kiseldioxid (Silica) som blir till av kvarts som under många, många år bryts ner. Det är det man använder bl a för att polera smycken med och Whitehaven är den enda stranden i världen som har så hög halt av kiseldioxid. Men ingen vet hur den har kommit dit. Den har också varit föremål för inspelningar av Pirates of the Caribbean. På ön finns i princip ingenting. Inga resorts, inga caféer, inga turistaffärer - ingenting! Vilket var väldigt befriande. 1 1/2 timmes båtresa från Airlie beach var definitivt värt det och barnen kallade den för “Vajana-ön”.

Vår andra tur gick till Hamilton Island, ca 55 minuter ifrån Airlies hamn. Och om Whitehaven var öde och stilla, så var Hamilton det rakt motsatta! Här känns det som om man kommit till världens lyx-ö och hela ön känns som en stor resort. Det sjuder av aktiviteter på stranden, de har byggt upp stora pool-områden, lekparker och aktiviteter som gör att man skulle kunna stanna hur länge som helst. På baksidan av Hamilton Island ligger också den berömda 6-stjärniga resorten Qualia Resort (nr 17 i världen). Det är hit stjärnor som Oprah, Leonard DiCaprio, Brad Pitt och Angelina Jolie åker när de vill till paradiset. Vi hade gärna bott där, men tyvärr hade de 16-års gräns… ;) Skämtåsido, men vi sa att om vi åker hit igen så kommer vi hyra en bungalow på Hamilton. SÅ mysig ö!

Så dessa båda dagsturerna kan vi verkligen rekommendera om man är här med barn! Och vattnet - VATTNET! Herregud vad man blir lycklig och kär i livet av riktigt blått vatten! Nu ska vi leva på det här i minst 3 dagar då vi ska mest transportera oss söderut.

Vår boende:
Sea star apartments

Våra aktiviteter:
Whitehaven beach
Hamilton island

Tack Cairns!

Vi hänge lääänge i Cairns - det som skulle vara en vecka blev fyra veckor tillslut, med byte av boende och del av Cairns varje vecka. Och vad glada vi är att det blev just Cairns vi råkade hamna i, när vi åkte tidigare från Bali! Vi blev lite kära i den lilla hålan i nordöstra hörnet av Australien. Den hade verkligen något för alla och bytte skepnad helt när man letade sig till en annan del.

Cairns är ingen metropol direkt, utan är väl mest känd som start eller mål (beroende på vilket håll man föredrar) för alla som bilar/bussar längs östkusten. Staden har ca 120 000 invånare, ett tropiskt klimat året runt och är perfekt att besöka deras vinter/vår som är nu, då luftfuktigheten är låg och temperaturen “bara” ligger runt 30 grader.

I stan hänger alla backpackers, utanför city finns flera välbesökta campingar för alla som bilar och på stränderna utanför stan - Trinity beach, Palm Cove och Port Douglas - är det lite mer sömnigt och mest barnfamiljer, par och pensionärer. Så det finns något för alla! Bor man inte inne i stan är det dock nödvändigt att ha bil, eftersom avstånden ofta är stora.

Det finns mycket att hitta på - turer till regnskogen, Stora Barriärrevet och en massa annat som verkligen är häftigt. På alla stränder gäller försiktighet när man badar, brännmaneter och krokodiler tillhör fanunan och därför är det ganska tunt med folk. Därför har man byggt en lagun mitt i centrum, vid havet, så att alla ska kunna bada och svalka sig. Den är ren, snygg och har till och med kritvit sandstrand. Fantastiskt! Esplanaden är också fylld med utomhussporter, beachvolleyplaner, basket- och fotbollsplaner, klätterväggar, skaderamper och mycket mer.

Cairns är också väldigt barnvänligt. Jag vet inte hur många timmar vi spenderade med barnen på Muddys Playground. En jättestor lekpark, byggd under segel så den är i skugga, med vattenlek och stans bästa kaffe i caféet i mitten. En fullträff för alla i familjen. Ofta kunde en av oss vuxna hänga med alla tre där på förmiddagen, medan den andre fick sola/träna/jobba/vila och sedan bytte vi på eftermiddagen. Det nybyggda akvariet var också poppis hos barnen! Många är också väldigt barnkära och är lite extra hjälpsamma och tillmötesgående när man kommer med barn. Så Cairns kan man med gott samvete planera in lite extratid i om man ska till Australiens Östkust.

Våra boenden:
Coconut Holiday Resort
AirBnb
SeaPoint on Trinity Beach
Rydges Esplanade

Våra aktiviteter:
Lagunen
Muddy´s Playground
Cairns Aquarium
Fitzroy Island
Port Douglas marknad
Kuranda national park
Palm Cove
Ellis beach

Compact living!

Så här 50 dagar in i vårt reseäventyr går vi in i ett nytt kapitel. Nu är det dags för familjen Nygren att bli Happy Campers! Vi har hyrt en liten Campervan (blandning mellan husbil och minibuss) i en månad för att ta oss från tropiska Cairns ner till Sydney längs Australiens vackra östkust. Det är många mil som ska betas av (nästan 250 mil, eller ett och ett halvt Sverige på längden) och vi har vart väldigt optimistiska från det att vi bokade bilen och knappt tänkt på att det skulle kinan finnas hinder med att leva så trångt, så länge, med tre små barn. Vi tänkte mest att det var ett fantastiskt sätt att se väldigt mycket av Australien på och att det var ett mysigt sätt att leva.

Vi hämtade ut bilen, packade, handlade och körde 1 1/2 h till vårt första stopp - Mission beach. Vi hade bokat en plats (betongplatta) med ström för att kunna ha el i bilen under natten. Vi hann fram, parkera och stoppa i kontakten och sedan började det skymma. Barnen var trötta och rastlösa, Charlie var hungrig, vi hade ingen aning om hur man bädda upp (en dubbelsäng i taket och en vid baksätena), tanken var att vi skulle grilla hamburgare, och så plötligt PANG!, så blev det becksvart. Så där stod vi i mörkret med små iPhone-lampor och försökte komma ihåg vart vi hade packat tandborstar, hamburgerbröd, vällingflaskor, pyamasar och iPad-laddare samtidigt som vi rev ut allt ur bilen för att kunna bädda upp. Sa jag att det var ett mygghål också?

Barnen fick mat tillslut och de stora tjejerna tyckte först att det var mysigt att klättra upp och se på film i sängen innan läggdags. Så det var väl bara att klättra in under och försöka lägga Charlie och sova själv, för vad gör man när allt ute är kolsvart - även om klockan bara är 19.30?

Men värmen. Värmen i bilen var kopiös. Och då hade vi bara haft dörrarna stängda i 20 min. Det var fruktansvärt trångt och myggor överallt. Charlie vägrade dessutom att sova (tror att hennes framtand är på väg ut) och tillslut ville inte de stora tjejerna sova däruppe, utan där nere med oss. Då fick mamman nog och tog ett eget initiativ. Kl. 20.30 packade vi ihop och körde till närmaste hotell. “Ett nattäventyr” som vi försökte förklara det för barnen som älskade det. Har aldrig vart lyckligare än när vi låste upp och det stod tre sängar på rad i ett stort rum.

Campervan är ett superhärligt sätt att åka med. Men jag är inte säker på att det är optimalt med så små barn. Och vi är ju ens inga campingmänniskor i vanliga fall… Vi behöver space och vi är nog lite för bekväma. Morgonen efteråt blev det familjeråd. Hur gör vi nu? Fortsätter vi? Åker vi tillbaka och lämnar tillbaka den? Ska vi lämna Australien då? Vi kom fram till att vi gillar ju att åka i den och det är SÅ mycket lång vägen som vi vill se, så vi bestämde oss för att vi ser den som en bil och tar in på hostels/stugor/hotell längs vägen. Lite dyrare, men eftersom det är en så lång tid så vill vi njuta av äventyret och inte bara stå ut. Vi har som första mål att ta oss till Brisbane, som är typ halvvägs. Vill vi, kan vi lämna bilen där och åka någonannanstans, men jag hoppas ändå att barnen klarar av att åka ner till Sydney. Det hade vart SÅ coolt att få se den staden och vi längtar dit. Men som alltid - barnen först!

Under vår första etapp stannade vi i en superfin park - Paronella park där både byggnader och natur var fantastiska!

Det bästa med att vara på långresa med familjen är...

• att aldrig ha bråttom till något

• att få pussas på en parkbänk varje förmiddag

• att spendera 95% av sin vakna tid utomhus

• att kunna morgonträna varje dag

• att ha tid att delta i barnens lek och spelande

• att se, känna, höra, lukta och smaka nya saker

• att planera dagen enbart efter behov och lust

• att umgås med sin partner när man är pigg och glad

• att få sovmorgon varannan dag, hela veckan

• att ofta ha dåligt wi-fi, så det inte är någon idé att kolla mobilen

• att vara fysiskt närvarande när barnen når nya milstolpar

• att inte kolla klockan, utan att bara agera på behov och lust

• att man känner sig så mycket snyggare med lite färg på kroppen

• att det är varmt och ljust både morgon och kväll

• att lösa nya uppgifter tillsammans som familj varje dag

• att spendera all barnens vakna tid tillsammans med dem

• att känna sig fri att göra och åka vart man vill

• att våra enskilda relationer inom familjen fördjupas

• att göra saker utanför ens gomfort-zone som gör att man växer som människa

• att inte veta vart vi befinner oss nästa vecka

En utflykt till regnskogen

Cairns är fantastiskt. Det är det enda stället i världen där två världsarvsområden möts på samma plats. Det är Daintree rainforest, världens äldsta regnskog, och Stora Barriärrevet som möts vid Cape Tribulation. Vi ville gärna åka dit, men gjorde bedömningen att det var lite för långt för barnen att sitta i bilen för en dagstur. Så vi besökte en närmare del av regnskogen i stället - Kuranda. Det finns jättefina snitslade banor att gå runt i skogen på och det är verkligen häftigt att uppleva det mäktiga växt- och djurriket på så nära håll. Och kul för barnen!

Vårt bästa packningstips!

Packa upp. Packa ner. Och packa upp igen. Vi byter boende ungefär en gång i veckan. För oss funkar det bra. Det är tillräckligt lång tid för att vi ska hinna landa på ett ställe och tillräckligt ofta för att känna att vi upptäcker nya ställien och saker runt om oss. Det är tur att vi inte har plats för så himla mycket saker, för en hel del packande upp och ner blir det.

Vi tänkte dela med oss av vårt allra bästa packningstips! Ett tips som är så bra att strukturhjärnan i mig fick en mental orgasm när jag kom på det! =) Innan vi åkte investerade vi i packpåsar. Varje familjemedlem fick välja en varsin färg och sedan köpte vi ett kit i den färgen med 3-4 påsar i olika storlekar som sedan packas ner i våra stora ryggsäckar. Så vi har ständigt stenkoll på vart allt är. Behöver vi exempelvis snabbt få tag på ett par trosor till Penny, vet vi att de finns i den lilla blå påsen i Robbans ryggsäck. Total struktur och ordning på allt. Me like!

Barnen har alla sina kläder i den stora påsen, badkläder i en lite mindre och underkläder i den minsta. Jag har delat in min resegarderob i 4 - Vanliga kläder, träningskläder, underkläder och badkläder. Så lätt att både packa och leta. Även bra att ha ett par extra påsar för exempelvis blöta kläder, smutsiga skor, extrakläder till flyg eller liknande. Packpåsar is da shit! =)

Första mötet med Stora Barriärrevet

Idag gjorde vi en båtutflykt till Fitzroy Island, en paradisö utanför Cairns. Det blev en fantastisk dag med snorkling, koraller, sol, bad och lite terrängvandring på djungelstig. Dagens höjdpunkt var nog att snorkla tillsammans med sköldpaddor. Så mysiga varelser och barnen älskade det verkligen! Vi  såg även flera fina rockor som simmade förbi oss vid strandkanten, till Pennys glädje. Sedan Vaiana-filmen har hon älskat rockor och nu fick hon se dem på riktigt. =)

Sökandet efter Nemo och Doris fortsätter dock. Jag hoppas verkligen att vi hittar ett korallrev någonstans längs barriärrevet som har fiskar i alla fantastiska färger, men som samtidigt ligger så lättillgängligt till så att barnen också kan se dem.  Vi har förstått att man måste ut till "Outer reef" för att  få uppleva den riktigt häftiga upplevelsen av Barriärrevet, och det kanske jag och/eller Robban kommer att åka ut på, men om vi vill ha med oss alla barnen så får vi stanna lite närmare fastlandet. Vi tar gärna emot tips på barnvänliga snorkelställen längs Australiens östkust, om det är någon som har?!

Ett deppigt budgetmöte... =(

Igår gick vi igenom ekonomin för den första månaden på resa. Det var ingen rolig läsning. Vi visste att det har gått väldigt mycket pengar, betydligt mer än vi räknat med, men vi ville veta hur mycket mer. Det är en följd av både oväntade saker, som att vi sköt upp Bali-resan pga av oroligheter på Lombok, bokade av boenden efter att vi checkat in pga dålig standard och att vi vill lämna Bali, vi gjorde resan till Langkawi som inte alls fanns med i planeringen från början, vi flög med kort varsel till Perth för att undkomma jordbävning på Bali och vi bytte ut 6 veckor på Bali mot 6 veckor i Australien, vilket innebär betydligt högre levnadskostnader. Plus att vi också fattade beslutet att bo 5 nätter på en 5-stjärnig lyx-resort på Bali, vilket var betydligt dyrare än vi räknat med.

Utöver detta har vi levt som om vi vart på semester de 4 första veckorna. Vi har unnat oss god mat, ett glas vin till maten, glass till barnen varje dag och generellt lite extra allt. När vi gick igenom utgifterna kunde vi också konstatera att det är dyrt att resa. Våra resdagar sticker alla ut med höga utgifter för mat och snacks på flygplatser, taxfree-godis till barnen på flygen, taxi-transfers till och från boenden osv.

Så när vi summerade flygkostnader, boendekostnader och levnadskostnader för första månaden kunde vi konstatera att vi dragit över budgeten med över 40 000 kr. Det är ganska mycket pengar och kändes väldigt deppigt. Ca 20 000 kr av dem är kostnader för boenden och flyg till följd av ändringar med kort varsel och lika mycket har vi levt upp. Men vad ska vi göra? Vi hade inte kunnat eller valt annorlunda om vi fick göra om (jo, kanske inte bokat så många boenden på förhand). Och vi har en buffert för resan som är större än underskottet. Så vi klarar oss. 

Nu väntar en månad här i Cairns, utan flygkostnader och med mer självhushåll. Visst det är ganska dyrt att leva här, men vi kan planera våra utgifter bättre. I oktober är planen att vi ska husbila oss ner längs Australiens östkust, till Sydney och det innebär ju ett campingliv, vilket också borde gynna budgeten. Men nu slickar vi såren med ett extra stort glas rosé och konjak, vi vänder blad och tar nya tag. Det sista vi vill göra är att dra i nödbromsen och fokusera på att överleva. Vi är här för att njuta och för att leva. Så hellre mår vi gott när vi är här och kommer hem lite tidigare, än att stå ut för att få budgeten att räcka så länge som möjligt! 

Room with a view på lyxresort på Bali - Inte helt gratis

Några drinkar och mat här, gissa vad notan landade på.

Aha, går inte att boka om flygbiljetterna... ok, då bokar vi nya o låter den flighten brinna inne. Nu kör vi!

Vi kan väl bo centralt i Perth? Fram med kortet!

Är inte den där Billabong-kepsen för söt? Hon kan ha den hemma med. Har jag kortet?

HillBilly möter surfgirl är ju så snyggt  kortet? Nej vänta, jag har cash här...

Vi kör frukosten på stranden. Orkar inte gå o handla. 

"Can I get a Heineken and chips, please"

1 månad på resande fot - detta har vi lärt oss

Idag för en månad sedan satt vi på Arlanda med resfeber och undrade vad vi hade gett oss in på. Idag vet vi lite mer om att vara en familj med 3 små barn på resande fot. Vi har upplevt höga toppar och djupa dalar under den här månaden och sammanfattningsvis skulle man kunna säga att man lever väldigt mycket varje dag, när man rycker upp sig själv ifrån sin vardag och försätter sig i en situation som man inte är van vid. Det känns som om det var väldigt längesen vi var där på Arlanda helt enkelt för att vi har upplevt så mycket.

Vi har varit i 4 länder, rest med 7 flighter och bott på 9 olika ställen. Vår reseplanering har ändrats ganska mycket mot grundplanen och vi har bokat av, om och nytt både flyg, destinationer och boende. 

Här är några av våra lärdomar hittills:
- Boka inte boende mer än 3 dagar innan och boka inte för många nätter på en gång. Vi har bokat om eller av i princip alla boenden vi bokade på förhand, för att saker ändrades eller för att boendet inte kändes bra när vi väl kom. 
- Lägg extra pengar på att boka allt ombokningsbart. När jordbävningen på Bali kom kände vi direkt att vi ville lämna ön och kunde då boka om både boende och flyg, både datum och destination, utan kostnad.
- Lägg pengar på boendet, spara pengar på maten. Ungarna älskar nudlar, pasta, soppa, mackor och äter ändå mer av det än när vi lyxar oss med hel middag på restaurang.
- Allt är dyrare än man tror. Att åka med en större budget än man planerat för är nog den största frihetskänslan av allt. Att kunna ta in på ett lyxhotell i 3 nätter för att man känner för det, eller att kosta på sig en extra upplevelse vid Stora Barriärrevet är värt så mycket! Vi åker ju för att uppleva och leva, inte för att hålla hårt i pengarna och snåla (som vi gör i 95 procent av tiden).
- Barnen anpassar sig lätt och klarar det mesta. De känner när vi är trygga och mår bra och då är de det också.
- Det är viktigt att våga sluta turista och börja hitta en vardag. Vi är inte riktigt där helt än, men det är superjobbigt att hela tiden känna att man måste se och uppleva allt när man kommer till ett nytt ställe. Att bara vara hemma och chilla någon dag är viktigt för alla för att kunna hämta energi igen.
- Resdagar är jobbiga. Det är inte flygen som är värst, de klarar barnen jättebra, det är all väntan innan och efter till immigration, säkerhetskontroller och annat som är jobbigt. Vi reser hellre sällan och långt, än ofta och kortare.
- Första natten på ett nytt boende är alltid lite spänd och läskig, innan man hittat rutiner och nya vanor.
- Man behöver inte veta och kunna allt själv. Alla vi mött på resan har velat hjälpa, tipsa och delar med sig av sina erfarenheter. Folk är så himla snälla och gulliga och tillsammans löser man det mesta.

De 3 bästa köpen till resan har vart:
Ryggsäckarna från Osprey - hållbara, sköna, snygga och klarar allt!
Resevagnen Yoyo+ från Babyzen - maken till lättare och smidigare vagn finns inte.
Packpåsarna - alla i familjen har sina kläder i egna påsar med egen färg - otroligt lätt att hitta och hålla ordning.
 

Vi älskar Australien!

Ok, vi vet... Australien är lika stort som hela Europa och vi kommer inte att hävda att vi har fått en rättvis eller heltäckande bild av denna enorma kontinent ännu. Vi har vart här i 10 dagar nu, både på västkusten och på östkusten, i Perth och i Cairns, och av det lilla vi har sett så kan vi säga att vi fallit pladask, hela familjen.

Efter knappt tre ganska intensiva reseveckor, med 4 länder och 7 flighter, landade vi på riktigt när vi kom till Australien. Nu känns det som om vi har fått in våra reserutiner, barnen har släppt det ständiga tjatet efter iPads, bråkar betydligt mindre och leker betydligt mer med varandra, sover länge på morgonen trots att de lägger sig runt samma tid som de gör hemma och de (och vi) känns allmänt mer harmoniska nu. Juni och Penny har haft en dag var med feber (innan vi kom hit och annars helt symptomfria) och Charlie har vart frisk som en nötkärna hela tiden. Jag och Robban har båda kommit igång med träningen och vi lyckas också klämma in något avsnitt av Ozark (Sjuukt bra, se den om ni inte redan gjort det!) innan vi somnar.

Nu märker man också tydligt vilket hinder det är att vi inte kommer ifrån ett engelskspråkigt land. Det är jättemycket barn som kommer fram till Juni och Penny i lekparker och på badplatser och frågar om de vill leka eller bli deras kompis, men eftersom de inte förstår riktigt vad de säger så vill de inte svara. Så nu har vi börjat prata lite engelska här hemma, till Juni och Pennys stora glädje, för att träna och de frågar ofta vad saker heter på engelska eller hur man säger olika fraser. Penny har redan lärt sig räkna och alla färger och Juni skulle kunna beställa en hyfsad måltid på en restaurang. Det största hindret nu är att våga. En chaufför hörde idag hur hon tränade i bilen, skrattade och sa att det vore ju kul om hon kom hem till Sverige med en bred Australiensisk dialekt, och det vore onekligen väldigt kul! =)

Australien känns som om det är det bästa av allt, på något sätt. Det är så fantastiska miljöer och natur, men ändå att det känns tryggt och hemma på något sätt. Klimatet, temperaturen och värmen utan fuktigheten är helt perfekt här och passar oss utmärkt. Alla är SÅ snälla och glada och jag vet inte hur många gånger det har kommit fram folk till oss och sagt att vi är en sån fin familj, att vi har så fina tjejer, att vi verkar så kärleksfulla med varandra och att Charlie är den sötaste de har sett. Så underbara! Det är också så mycket som är så lätt här och som underlättar när man reser med barn: man kan dricka vattnet, äta "vanlig mat" som sallad, frukt, och annat utan att vara rädd för att bli sjuk, det är rent, fräscht och ordning här, man kan sätta på nyheterna på kvällen och hänga med i vad som händer i världen, det finns wi-fi överallt, det är barnanpassade miljöer och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Det är verkligen helt fantastiskt lätt att leva här!

Men. (för det finns ju alltid ett men) Det är dyrt. Kanske inte riktigt Sverige-dyrt, men nästan. Och om man lägger till utflykter, saker man vill göra och köpa så blir det lite för dyrt för att vi ska kunna vara här så länge vi vill. Så nu skalar vi ner pengar för boende och mat (Heja AirBnb och nudlar!) och försöker dryga ut kassan så länge det går, för vi trivs så bra här.  Idag har vi köpt en snorkel till Juni och imorgon är det dags att börja träna för Stora Barriärrevet!

City life i Perth

Oj, vilka härliga dagar vi har haft i Perth! Det har verkligen passat alla i familjen att hänga här. Vi blev lite påminda om vardagens rutiner där hemma i Sverige, men ändå med allt nytt och spännande. Om det inte hade vart vinter och fullt så dyrt här hade vi nog stannat betydligt längre, för vi blev kära i stan. Lustigt ändå vad livet bjuder på. Om vi inte hade vart med om jordbävningen på Bali hade vi nog aldrig åkt hit, men nu är vi så glada att vi fick uppleva denna pärla.

Vi var i Perth i 5 nätter. Tre nätter bodde vi på ett lägenhetshotell och de sista två i en mysig liten 2:a på 14:e våningen mitt i stan och som vi hittat via AirBnb. Att sköta sig själv här är verkligen inga problem. Stora och välsorterade mataffärer mitt i stan gjorde det kul och enkelt att svänga ihop mat till familjen. Också skönt att ha lite yta. Vi har bott i 2:or här vilket har gjort att vi kunnat lägga Juni och Penny i eget rum och Charlie i vår säng runt 19 och vi har kunna fortsätta se på TV, jobba, prata, planera och få en egen stund utan att väcka dem.

Nu har vi verkligen hittat ett bra sätt att turista i stan på - via parker! Och Perth har jättemånga, fina och som barnen älskade. Vi hängde vid Elisabeth Quay som är ett mysigt område nere vid hamnen och där man byggt upp jättefina lekparker, fontäner och aktiviteter för barnen. Vi var i Kings park, världens största stadspark och som även den hade en hel barnavdelning full med lekparker. Vi valde mellan Perth Zoo och Caversham wildlife park och valde tillslut den senare. Där sprang kängurus fritt som man fick gosa och mata, en massa andra fina djur, och så fick man ju klappa koalor också. Alltså, jag har hittat mitt nya favoritdjur - har aldrig sett något sötare än en liten koalabjörn sovandes i ett träd! Vi tog även tunnelbanan till de mysiga små hamnkvarteren i Freemantle och åt nyfångad fisk på ett litet mikrobryggeri där.

Vi har haft väldigt tur med vädret - trots att mycket är stängt för att det är vinter här. 4 av 5 dagar har vi dock haft strålande sol som har värmt. Ungefär så där härligt som den kan göra i Sverige en riktigt varm aprildag. Vi fick dock ändå springa in på Zara och köpa ett par långärmade tröjor till barnen, eftersom vi bara hade med en långärmad var på resan. Vi är inställda på betydligt varmare breddgrader! =)

Boende
Mount bay waters apartments

Aktiviteter
Elisabeth Quay
Kings garden
Freemantle
Caversham Wildlife park

Re-load

Vi har bara vart på resande fot i 2 1/2 vecka, men ändå luktar både vi och alla våra kläder en blandning av solkräm, varm hud (svett), myggmedel och malaysiskt tvättmedel (efter senaste tvätten). Kläderna har aldrig riktigt heller helt torkat eftersom vi spenderat vår tid i länder med otroligt hög luftfuktighet. Men nu jäklar! Nu har vi tagit in på ett lägenhetshotell i Perth, Mounts bay. Vi bor i en tvåa med kök, Juni och Penny sover i ett eget sovrum och - Vi har tvättmaskin! Jag har aldrig längtat efter att tvätta så mycket som nu! Så idag har tvättmaskinen och diskmaskinen gått varma och allt vi äger och har, inklusive oss själva, har sanerats och rengjorts från grunden. Så det är lite som att göra en omstart av packningen som vi började med. SÅ skönt! 

Vi har också varit och handlat i en vanlig mataffär och ätit alla mål hemma idag: frukost, lunch och middag. Känns lite som om vi tagit semester ifrån semestern och hamnat tillbaka i en "vanlig vardag". Och det var väldigt skönt att bryta lite från semester-feelingen. Här behandlas vi inte som turister, utan som vanliga medborgare. Imorse, när jag handlade, låtsades jag att vi bodde här, lät fantasin ta plats och målade upp ett alternativt liv. Jag tror att jag verkligen skulle gilla ett vardagsliv som Aussie! =)

Vårt första intryck är att Perth verkar vara en väldigt mysig stad! Det är dock väldigt kallt här. Det är ju tidig vår, så på dagen är det 15-18 grader och på natten kryper det ner runt 10 grader. Vi har inte riktigt packat för det här klimatet, så vi får se hur länge vi stannar här. Idag har vi haft en hemma-dag med vila (alla barnen var väldigt trötta), tvätt, handling, matlagning och en del jobb och administration med ombokningar/avbokningar och nya bokningar. Tror det är bra att ha såna dagar också emellanåt. När man ska vara borta så länge som vi ska orkar man inte turista runt varje dag. Vi har ju trots allt haft ett väldigt högt tempo de första veckorna med 4 länder på 18 dagar.

Ändrade planer - igen!

Efter 5 fantastiska dagar vid Legian beach var det dags för oss att uppleva lite mer av det riktiga Bali, se ön och göra saker som vi sett fram emot hela våren därhemma. Trots att vi kortat vår resa pga jordbävningarna runt Bali och Lombok så var tanken att vi skulle hinna åka runt en del. Vi hade planerat Ubud, Lovina, Sanur, Uluwatu och Nusa Lembongan och på aktivitetslistan stod risfält, tempel, vattenfall, köpa smycken, yoga på The yoga barn, släppa ut sköldpaddsungar i havet, besöka marknader och mycket mer. Så igår åkte vi till Ubud för att börja Bali-resan på riktigt. Vår personliga driver kom och hämtade oss och vi var i Ubud strax efter lunch.

Vi packade upp, gick ut och käkade, handlade hem lite matvaror, barnen badade lite i takpoolen och sedan la vi dem. Jag och Robban satt och pratade lite på kvällen om hur vi skulle lägga upp resan och hur länge vi skulle stanna. Igår var det en ganska märklig dag. Inte mindre än 9 jordskalv, varav 4 lite större, hade skett under dagen utanför Lombok, vilket är ovanligt mycket - även för en plats som Indonesien. Vår chaufför hade känt att bilen gungade när han väntade för att hämta oss på hotellet, men det kände vi inte av alls. Jag var lite orolig för det här. Känslan att vara fast om något skulle hända infrastrukturen på ön skrämde mig. Flygplatsen ligger väldigt utsatt, kommunikationerna är dåliga och el/vatten/byggnader/vägar är inte så pålitliga och vår chaufför sa att man där inte är så rädda för skalven, snarare för en tsunami som skulle kunna komma. Vi bestämde oss för att stryka de saker vi ville göra på norra och östra delen av Bali (närmast Lombok) eftersom det inte kändes säkert. Vi gjorde oss iordning för natten och sedan började rummet att skaka...

Jag borstade tänderna när jag kände att golvet under mig började vibrera. Jag gick ut till Robban och vi frös när rummet började gunga. Vi hade en liten damm utanför rummet och den skakade. Det kändes som turbulens i ett flygplan ungefär, fast man samtidigt står på fast mark. En ohyggligt otäck känsla. Det höll på i kanske 6-7 sekunder, vilket kändes som en evighet. Vi var livrädda. Vi bodde på nedersta våningen på hotellet och folk utanför dörren skrek och sprang ut ur byggnaden. Vi hade ingen aning om vi skulle väcka barnen och springa eller om det inte var någon fara och låta dem sova. Man har ju ingen aning om något större väntar, hur stabil byggnaden man befinner sig i är och vart man ska ta vägen om vi måste fly.

Jag gick ut till receptionen och utanför hotellet stod alla gäster. Efter 15 minuter konstaterade man att det inte var någon fara och att vi kunde gå tillbaka in igen. Barnen sov, tack gode gud, fortfarande. Det var de 15 värsta minuterna i mitt liv. Mitt adrenalin vägrade lämna kroppen och jag kände att marken gungade (typ så som man kan känna efter att ha vart på sjön i några dagar) i över en timme efteråt. Vi kände direkt att vi ville lämna Bali nu. Vi älskar visserligen ön, men det var inte värt det längre. Inte just där, just nu, när det är så mycket aktivitet. Vi får komma tillbaka en annan gång.

Så vi satte oss ner och började leta flyg. Nästa destination för oss är Australien. Visserligen egentligen om 6 veckor, men vi kände att vi ville åka dit. Det kändes tryggt och vi ville bort. Så, utan att egentligen veta något om Australien, så bokade vi festa bästa flyg, som gick vid lunch dagen efter. Det visade sig gå till Perth på västkusten, så då körde vi på det!

Men inatt blev det inte mycket sömn. Och vi packade en nödväska med pass, pengar, telefoner, laddare, vatten, blöjor och bananer, om det skulle komma en till jordbävning under natten, så vi kunde ta barnen och väskan och springa. Att spendera en natt med att vara redo att fly för sitt liv önskar jag ingen. Även om det säkert aldrig var faktisk fara för våra liv, så räcker känslan av att vara fast och inte kunna ta sig någonstans i ett nödläge. 

Det kom fler jordbävningar under natten och morgonen, men ingen så stor att vi kände den, som tur var. Och inte förrän flygplanet lättade från marken idag andades jag ut på riktigt och det är nog första gången jag kände mig säkrare i luften än på marken.

Så nu har vi landat i Perth! Vi har ingen aning om hur våra kommande dagar ser ut och vart vi ska, men det är väl en del av charmen. Det var mörkt när vi landade, så imorgon får vi utforska mer av staden! Nån som har tips, så tar vi gärna emot dem! =)

Hej BALI!

Ny dag och nytt land! Och nu är vi i Indonesien och på fantastiska Bali!

Resdagen var låång eftersom vi började på morgonen med ett flyg till Singapore och sedan gick flyget till Bali på eftermiddagen. Singapores flygplats var dock jättehärlig att vara på och barnen hängde i ett jättestort fjärilsrum och tittade på fantastiska fjärilar en stor del av tiden. 

Vi har valt att ta de 5 första nätterna här vid Legian beach och en fantastisk resort som är som byggd för att spendera med familjen. Inte blev det sämre av att vi blev uppgraderade till en liten svit när vi checkade in. Jaaay! =) Vi vill verkligen rekommendera Padma Resort Legian till alla som åker till Bali med barn! Allt här är toppklass och barnen älskar det. Läget, poolerna, lekrummet, gymmet, aktiviteterna, maten, rummet, servicen, ja allt är verkligen fantastiskt!

Vi brukar inte gilla att bo på den här typen av ställe. Man känner ju inte så mycket av Bali här eftersom man mest hänger på resorten, men vi kände att vi ville göra livet lätt för barnen och nu när de är så glada och har så mycket att göra på dagarna att de aldrig vill gå och lägga sig, så känns det helt rätt. Det är väl bara att inse att resa med barn kanske innebär sådana här resmål ibland också. 

Från stranden ser man de gigantiska vågorna och det är så coolt att titta på alla surfare som måste leva i paradiset här. Igår gick vi ner och kollade på solnedgången och hamnade i ett folkhav med tusentals människor som satt och väntade på att solen skulle försvinna ner i havet. Magiskt vackert ljus och SÅ mysigt. 

Nu lever vi det enkla livet här i några dagar innan vi beger oss till Ubud. Där kommer vi hamna mer i stadslivet och förhoppningsvis göra lite utflykter till platser runt omkring. Vad får vi inte missa? Ge oss era bästa Bali-tips! 

Och ni följer väl oss på insta? Där uppdaterar vi lite mer dagligen med saker vi har för oss. @dayswellspent.se

Packdag!

Idag har det vart riktigt fin väder här på Langkawi - och det betyder jättevarmt! Går knappt att vistas i solen alls. Som tur var har vi hittat en fin del av den större stranden här på ön, som är lite lugnare och barnvänligare. Så där spenderade vi förmiddagen under parasoll för att bada, äta och leka fram till efter lunch då det blev dags att åka hem och packa. Imorgon är det nämligen resdag och vi ska först tillbaka till Singapore och därefter till Bali. En utvärdering och alla våra tips av Langkawi kommer imorgon!

Packningen var en av de saker som vi la mest tid på innan vi åkte och jag måste säga att så här, efter 10 dagar på resande fot, så är vi väldigt nöjda med det vi har med oss. Det finns lite luft i alla våra väskor, vi känner inte att vi saknar något och har inte med oss på tok för mycket heller. Det är väl Robban som har hintat om att han har med sig ett par shorts och en långärmad för mycket, men då snackar vi på detaljnivå. =)

Nu när vi har packat upp och ner några gånger så känner vi att vi kan börja ge lite packtips om man ska göra långresa med barn. Kommer på bloggen inom kort!

Lazy days...

Ja, just nu händer det inte så mycket här på Langkawi. Vi bor i en stuga på en resort som är litet, mysigt, har väldigt god mat och det familjen behöver för att landa både mentalt och fysiskt. Vi har gjort ett par utflykter och vi kommer att skriva allt vad vi tycker och tänker om det här resmålet när vi åker härifrån - på tisdag. Våra barn har blivit vattendjur och i princip bor i poolen. Det är så kul att se dem och hur de vågar och vill lite mera för varje dag som går. Juni, som inte vågade stoppa näsan under vattenytan när det här året började, dyker nu ner på botten på poolen för att hämta saker och simmar hela kortsidan under vattnet. Helt otroligt! Och Penny vill inte vara värre utan ber om att få simma utan puffar och att få simma under vattnet från kanten och till oss. Verkligen coolt vad vattenvana gör för barnen.

Annars försöker vi landa i planeringen av vår fortsatta resa. Vi skulle ju vart på Bali den här veckan och vi har verkligen velat fram och tillbaka, ändrat datum på boenden, bokat av och kollat på andra resmål, men vi blir ändå inte klokare. Vi vill ju till Bali och framförallt vill vi till Australien  efter det. Och att åka åt andra hållet nu innan, känns bara onödigt. Så (med största sannolikhet) kommer vi åka till Bali på tisdag ändå, men vi kommer troligen inte vara där så länge som det var tänkt från början. Men innan vi bokar flyg och boende blir det ett dopp i poolen igen...