Ok, vi vet... Australien är lika stort som hela Europa och vi kommer inte att hävda att vi har fått en rättvis eller heltäckande bild av denna enorma kontinent ännu. Vi har vart här i 10 dagar nu, både på västkusten och på östkusten, i Perth och i Cairns, och av det lilla vi har sett så kan vi säga att vi fallit pladask, hela familjen.
Efter knappt tre ganska intensiva reseveckor, med 4 länder och 7 flighter, landade vi på riktigt när vi kom till Australien. Nu känns det som om vi har fått in våra reserutiner, barnen har släppt det ständiga tjatet efter iPads, bråkar betydligt mindre och leker betydligt mer med varandra, sover länge på morgonen trots att de lägger sig runt samma tid som de gör hemma och de (och vi) känns allmänt mer harmoniska nu. Juni och Penny har haft en dag var med feber (innan vi kom hit och annars helt symptomfria) och Charlie har vart frisk som en nötkärna hela tiden. Jag och Robban har båda kommit igång med träningen och vi lyckas också klämma in något avsnitt av Ozark (Sjuukt bra, se den om ni inte redan gjort det!) innan vi somnar.
Nu märker man också tydligt vilket hinder det är att vi inte kommer ifrån ett engelskspråkigt land. Det är jättemycket barn som kommer fram till Juni och Penny i lekparker och på badplatser och frågar om de vill leka eller bli deras kompis, men eftersom de inte förstår riktigt vad de säger så vill de inte svara. Så nu har vi börjat prata lite engelska här hemma, till Juni och Pennys stora glädje, för att träna och de frågar ofta vad saker heter på engelska eller hur man säger olika fraser. Penny har redan lärt sig räkna och alla färger och Juni skulle kunna beställa en hyfsad måltid på en restaurang. Det största hindret nu är att våga. En chaufför hörde idag hur hon tränade i bilen, skrattade och sa att det vore ju kul om hon kom hem till Sverige med en bred Australiensisk dialekt, och det vore onekligen väldigt kul! =)
Australien känns som om det är det bästa av allt, på något sätt. Det är så fantastiska miljöer och natur, men ändå att det känns tryggt och hemma på något sätt. Klimatet, temperaturen och värmen utan fuktigheten är helt perfekt här och passar oss utmärkt. Alla är SÅ snälla och glada och jag vet inte hur många gånger det har kommit fram folk till oss och sagt att vi är en sån fin familj, att vi har så fina tjejer, att vi verkar så kärleksfulla med varandra och att Charlie är den sötaste de har sett. Så underbara! Det är också så mycket som är så lätt här och som underlättar när man reser med barn: man kan dricka vattnet, äta "vanlig mat" som sallad, frukt, och annat utan att vara rädd för att bli sjuk, det är rent, fräscht och ordning här, man kan sätta på nyheterna på kvällen och hänga med i vad som händer i världen, det finns wi-fi överallt, det är barnanpassade miljöer och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Det är verkligen helt fantastiskt lätt att leva här!
Men. (för det finns ju alltid ett men) Det är dyrt. Kanske inte riktigt Sverige-dyrt, men nästan. Och om man lägger till utflykter, saker man vill göra och köpa så blir det lite för dyrt för att vi ska kunna vara här så länge vi vill. Så nu skalar vi ner pengar för boende och mat (Heja AirBnb och nudlar!) och försöker dryga ut kassan så länge det går, för vi trivs så bra här. Idag har vi köpt en snorkel till Juni och imorgon är det dags att börja träna för Stora Barriärrevet!
