Huurrraaaa!! Vi är i Sydney! Vi har upplevt mååånga timmar i bil, snabba ändringar i reserutten, haft krismöte, tårar, läskiga naturkrafter, sjaskiga motell och evighetslekar. Men vi har också sett en stor del av Australien, upplevt fantastisk natur, varit i paradiset och vi har fått hitta vardag i både storstad och ute mitt i ingenstans. En sådan lyx att vi knappt tror att det är sant.
Bondi Beach - Sydney
Livet på vägarna är köra, campa, Motell, kisspaus, upptäcka, sola, hagelstorm, bilköer, öppna landskap, “är vi framme snart”, värme, mata pelikan, lekpark, äta, sova, pussas, njuta och allt däremellan. Vi älskar det!
För er med barn: Australien har ett outstanding utbud av lekparker. Vart vi än stannar kan man alltid hitta en grym lekplats/badplats som man enkelt kan hänga ett par timmar. Det kommer vi nog sakna mest när vi lämnar Australien.
Just nu är vi lite drygt halvvägs mot Sydney. Har stannat till i en liten stad som heter Caloundra, ett par mil norr om Brisbane. Vi passar på att leva lite surf/småstad/turist-liv innan vi beger oss in i storstaden. Jättefint här verkligen. Ingen av oss hade hört talas om denna lilla pärla. Visserligen lite svalare här nere än i Noosa. (22-25 grader och kallare på natten), men fortfarande skönt. Har vart lite regnigt någon dag, men det är ganska skönt det med. Vi vilar upp oss!
Nu har vi påbörjat vår resa längs östkusten ner mot Sydney. Starten gick i Cairns för lite mer än en vecka sedan. Vi har valt ut ett antal ställen där vi vill stanna lite extra för att njuta av fantastiska Australien. Dessa är: Airlie Beach (Whitsundays öarna) Noosa, Byron Bay, Brisbain, Sunshine Coast och Sydney. Med siktet inställt på dessa guldkorn har vi bestämt att vi öser på och kör så länge vi orkar några dagar, bor på motell och fortsätter köra. Allt detta för att kunna stanna några dagar extra på de bästa ställena. Detta var fallet när vi kom till fantastiska Airlie Beach (se föregående inlägg) Helt klart värt! Landskapet ändras utanför vanen hela tiden. Med start i Cairns och de tropiska regnskogarna har vi kört genom savann, öppna landskap, berg och dalar, regnskog, banan och sockerrör odlingar, kustnära ibland, sömniga små städer då och då… Motellen har erbjudit små rum med sängar och ett självhushåll. Det vi har lyckats hitta i de allra flesta städer är grymma lekplatser för kidsen. Bra grillplatser för enklare luncher. Ofta en lagun eller badplats för en stunds bad, sedan vidare till Motellet för sömn och ladda batterier till nästa dag. Vår rutt hittills har vart: Cairns-Mission Beach-Townsville-Airlie Beach (där vi stannade i fyra dagar)-Mackay-Rockhampton-Maryborough och nu landade vi i Noosaville för ett par dagars semestrande. Här bor vi strandnära och i en stolor lägenhet. (två våningar)
Oftast är modet bra i bilen. Vi snackar och planerar en hel del. Pratar om livet, pussas, stannar och fotograferar och busar. Barnen spelar, sover, busar och bråkar om vartannat. En liten läskig sak som hände oss igår när vi stannade i Childers var att det plötsligt drog in ett jätteoväder från ingenstans. Det började regna och blåsa otroligt mycket. Sedan kom det hagel deluxe. Smattrade på bra på biltaket och allting kändes plötsligt otryggt. Kom ohyggliga mängder hagel som fyllde gatorna till översvämning och det verkligen piskade ner i marken. Vi satt inne i vanen och kunde ej komma ut. Kidsen kröp fram till oss och var rädda eftersom det lät så mycket. Restauranger och bensinmackar stängde ned och började krishantera efter strömavbrott och översvämningen. På en sekund var det över sedan… Förstår nu varför var och varannan bil har en snorkel på bilen då de vadade i rätt djupa vatten. Vi avvaktade ett tag och drog sedan vidare.
Nu laddar vi för att upptäcka Noosa. Verkar mycket lovande!
PS. Kidsen här nere har SpringBreak dessa två veckor. Mycket mer folk längs vägarna och alla (nästan) hotell är bokade. Detta gör att vi avvaktar med Fraiser Island ett litet tag. Får se om det blir läge att åka ut. Men verkar svårt. Lite som att försöka hitta en stuga i Åre under påsken bara dagarna innan… Slarvigt av oss att inte såg det komma, men man kan kanske inte få allt. :)
Så här 50 dagar in i vårt reseäventyr går vi in i ett nytt kapitel. Nu är det dags för familjen Nygren att bli Happy Campers! Vi har hyrt en liten Campervan (blandning mellan husbil och minibuss) i en månad för att ta oss från tropiska Cairns ner till Sydney längs Australiens vackra östkust. Det är många mil som ska betas av (nästan 250 mil, eller ett och ett halvt Sverige på längden) och vi har vart väldigt optimistiska från det att vi bokade bilen och knappt tänkt på att det skulle kinan finnas hinder med att leva så trångt, så länge, med tre små barn. Vi tänkte mest att det var ett fantastiskt sätt att se väldigt mycket av Australien på och att det var ett mysigt sätt att leva.
Vi hämtade ut bilen, packade, handlade och körde 1 1/2 h till vårt första stopp - Mission beach. Vi hade bokat en plats (betongplatta) med ström för att kunna ha el i bilen under natten. Vi hann fram, parkera och stoppa i kontakten och sedan började det skymma. Barnen var trötta och rastlösa, Charlie var hungrig, vi hade ingen aning om hur man bädda upp (en dubbelsäng i taket och en vid baksätena), tanken var att vi skulle grilla hamburgare, och så plötligt PANG!, så blev det becksvart. Så där stod vi i mörkret med små iPhone-lampor och försökte komma ihåg vart vi hade packat tandborstar, hamburgerbröd, vällingflaskor, pyamasar och iPad-laddare samtidigt som vi rev ut allt ur bilen för att kunna bädda upp. Sa jag att det var ett mygghål också?
Barnen fick mat tillslut och de stora tjejerna tyckte först att det var mysigt att klättra upp och se på film i sängen innan läggdags. Så det var väl bara att klättra in under och försöka lägga Charlie och sova själv, för vad gör man när allt ute är kolsvart - även om klockan bara är 19.30?
Men värmen. Värmen i bilen var kopiös. Och då hade vi bara haft dörrarna stängda i 20 min. Det var fruktansvärt trångt och myggor överallt. Charlie vägrade dessutom att sova (tror att hennes framtand är på väg ut) och tillslut ville inte de stora tjejerna sova däruppe, utan där nere med oss. Då fick mamman nog och tog ett eget initiativ. Kl. 20.30 packade vi ihop och körde till närmaste hotell. “Ett nattäventyr” som vi försökte förklara det för barnen som älskade det. Har aldrig vart lyckligare än när vi låste upp och det stod tre sängar på rad i ett stort rum.
Campervan är ett superhärligt sätt att åka med. Men jag är inte säker på att det är optimalt med så små barn. Och vi är ju ens inga campingmänniskor i vanliga fall… Vi behöver space och vi är nog lite för bekväma. Morgonen efteråt blev det familjeråd. Hur gör vi nu? Fortsätter vi? Åker vi tillbaka och lämnar tillbaka den? Ska vi lämna Australien då? Vi kom fram till att vi gillar ju att åka i den och det är SÅ mycket lång vägen som vi vill se, så vi bestämde oss för att vi ser den som en bil och tar in på hostels/stugor/hotell längs vägen. Lite dyrare, men eftersom det är en så lång tid så vill vi njuta av äventyret och inte bara stå ut. Vi har som första mål att ta oss till Brisbane, som är typ halvvägs. Vill vi, kan vi lämna bilen där och åka någonannanstans, men jag hoppas ändå att barnen klarar av att åka ner till Sydney. Det hade vart SÅ coolt att få se den staden och vi längtar dit. Men som alltid - barnen först!
Under vår första etapp stannade vi i en superfin park - Paronella park där både byggnader och natur var fantastiska!
