Ändrade planer - igen!

Efter 5 fantastiska dagar vid Legian beach var det dags för oss att uppleva lite mer av det riktiga Bali, se ön och göra saker som vi sett fram emot hela våren därhemma. Trots att vi kortat vår resa pga jordbävningarna runt Bali och Lombok så var tanken att vi skulle hinna åka runt en del. Vi hade planerat Ubud, Lovina, Sanur, Uluwatu och Nusa Lembongan och på aktivitetslistan stod risfält, tempel, vattenfall, köpa smycken, yoga på The yoga barn, släppa ut sköldpaddsungar i havet, besöka marknader och mycket mer. Så igår åkte vi till Ubud för att börja Bali-resan på riktigt. Vår personliga driver kom och hämtade oss och vi var i Ubud strax efter lunch.

Vi packade upp, gick ut och käkade, handlade hem lite matvaror, barnen badade lite i takpoolen och sedan la vi dem. Jag och Robban satt och pratade lite på kvällen om hur vi skulle lägga upp resan och hur länge vi skulle stanna. Igår var det en ganska märklig dag. Inte mindre än 9 jordskalv, varav 4 lite större, hade skett under dagen utanför Lombok, vilket är ovanligt mycket - även för en plats som Indonesien. Vår chaufför hade känt att bilen gungade när han väntade för att hämta oss på hotellet, men det kände vi inte av alls. Jag var lite orolig för det här. Känslan att vara fast om något skulle hända infrastrukturen på ön skrämde mig. Flygplatsen ligger väldigt utsatt, kommunikationerna är dåliga och el/vatten/byggnader/vägar är inte så pålitliga och vår chaufför sa att man där inte är så rädda för skalven, snarare för en tsunami som skulle kunna komma. Vi bestämde oss för att stryka de saker vi ville göra på norra och östra delen av Bali (närmast Lombok) eftersom det inte kändes säkert. Vi gjorde oss iordning för natten och sedan började rummet att skaka...

Jag borstade tänderna när jag kände att golvet under mig började vibrera. Jag gick ut till Robban och vi frös när rummet började gunga. Vi hade en liten damm utanför rummet och den skakade. Det kändes som turbulens i ett flygplan ungefär, fast man samtidigt står på fast mark. En ohyggligt otäck känsla. Det höll på i kanske 6-7 sekunder, vilket kändes som en evighet. Vi var livrädda. Vi bodde på nedersta våningen på hotellet och folk utanför dörren skrek och sprang ut ur byggnaden. Vi hade ingen aning om vi skulle väcka barnen och springa eller om det inte var någon fara och låta dem sova. Man har ju ingen aning om något större väntar, hur stabil byggnaden man befinner sig i är och vart man ska ta vägen om vi måste fly.

Jag gick ut till receptionen och utanför hotellet stod alla gäster. Efter 15 minuter konstaterade man att det inte var någon fara och att vi kunde gå tillbaka in igen. Barnen sov, tack gode gud, fortfarande. Det var de 15 värsta minuterna i mitt liv. Mitt adrenalin vägrade lämna kroppen och jag kände att marken gungade (typ så som man kan känna efter att ha vart på sjön i några dagar) i över en timme efteråt. Vi kände direkt att vi ville lämna Bali nu. Vi älskar visserligen ön, men det var inte värt det längre. Inte just där, just nu, när det är så mycket aktivitet. Vi får komma tillbaka en annan gång.

Så vi satte oss ner och började leta flyg. Nästa destination för oss är Australien. Visserligen egentligen om 6 veckor, men vi kände att vi ville åka dit. Det kändes tryggt och vi ville bort. Så, utan att egentligen veta något om Australien, så bokade vi festa bästa flyg, som gick vid lunch dagen efter. Det visade sig gå till Perth på västkusten, så då körde vi på det!

Men inatt blev det inte mycket sömn. Och vi packade en nödväska med pass, pengar, telefoner, laddare, vatten, blöjor och bananer, om det skulle komma en till jordbävning under natten, så vi kunde ta barnen och väskan och springa. Att spendera en natt med att vara redo att fly för sitt liv önskar jag ingen. Även om det säkert aldrig var faktisk fara för våra liv, så räcker känslan av att vara fast och inte kunna ta sig någonstans i ett nödläge. 

Det kom fler jordbävningar under natten och morgonen, men ingen så stor att vi kände den, som tur var. Och inte förrän flygplanet lättade från marken idag andades jag ut på riktigt och det är nog första gången jag kände mig säkrare i luften än på marken.

Så nu har vi landat i Perth! Vi har ingen aning om hur våra kommande dagar ser ut och vart vi ska, men det är väl en del av charmen. Det var mörkt när vi landade, så imorgon får vi utforska mer av staden! Nån som har tips, så tar vi gärna emot dem! =)

Hej BALI!

Ny dag och nytt land! Och nu är vi i Indonesien och på fantastiska Bali!

Resdagen var låång eftersom vi började på morgonen med ett flyg till Singapore och sedan gick flyget till Bali på eftermiddagen. Singapores flygplats var dock jättehärlig att vara på och barnen hängde i ett jättestort fjärilsrum och tittade på fantastiska fjärilar en stor del av tiden. 

Vi har valt att ta de 5 första nätterna här vid Legian beach och en fantastisk resort som är som byggd för att spendera med familjen. Inte blev det sämre av att vi blev uppgraderade till en liten svit när vi checkade in. Jaaay! =) Vi vill verkligen rekommendera Padma Resort Legian till alla som åker till Bali med barn! Allt här är toppklass och barnen älskar det. Läget, poolerna, lekrummet, gymmet, aktiviteterna, maten, rummet, servicen, ja allt är verkligen fantastiskt!

Vi brukar inte gilla att bo på den här typen av ställe. Man känner ju inte så mycket av Bali här eftersom man mest hänger på resorten, men vi kände att vi ville göra livet lätt för barnen och nu när de är så glada och har så mycket att göra på dagarna att de aldrig vill gå och lägga sig, så känns det helt rätt. Det är väl bara att inse att resa med barn kanske innebär sådana här resmål ibland också. 

Från stranden ser man de gigantiska vågorna och det är så coolt att titta på alla surfare som måste leva i paradiset här. Igår gick vi ner och kollade på solnedgången och hamnade i ett folkhav med tusentals människor som satt och väntade på att solen skulle försvinna ner i havet. Magiskt vackert ljus och SÅ mysigt. 

Nu lever vi det enkla livet här i några dagar innan vi beger oss till Ubud. Där kommer vi hamna mer i stadslivet och förhoppningsvis göra lite utflykter till platser runt omkring. Vad får vi inte missa? Ge oss era bästa Bali-tips! 

Och ni följer väl oss på insta? Där uppdaterar vi lite mer dagligen med saker vi har för oss. @dayswellspent.se

Lazy days...

Ja, just nu händer det inte så mycket här på Langkawi. Vi bor i en stuga på en resort som är litet, mysigt, har väldigt god mat och det familjen behöver för att landa både mentalt och fysiskt. Vi har gjort ett par utflykter och vi kommer att skriva allt vad vi tycker och tänker om det här resmålet när vi åker härifrån - på tisdag. Våra barn har blivit vattendjur och i princip bor i poolen. Det är så kul att se dem och hur de vågar och vill lite mera för varje dag som går. Juni, som inte vågade stoppa näsan under vattenytan när det här året började, dyker nu ner på botten på poolen för att hämta saker och simmar hela kortsidan under vattnet. Helt otroligt! Och Penny vill inte vara värre utan ber om att få simma utan puffar och att få simma under vattnet från kanten och till oss. Verkligen coolt vad vattenvana gör för barnen.

Annars försöker vi landa i planeringen av vår fortsatta resa. Vi skulle ju vart på Bali den här veckan och vi har verkligen velat fram och tillbaka, ändrat datum på boenden, bokat av och kollat på andra resmål, men vi blir ändå inte klokare. Vi vill ju till Bali och framförallt vill vi till Australien  efter det. Och att åka åt andra hållet nu innan, känns bara onödigt. Så (med största sannolikhet) kommer vi åka till Bali på tisdag ändå, men vi kommer troligen inte vara där så länge som det var tänkt från början. Men innan vi bokar flyg och boende blir det ett dopp i poolen igen...

Flexibiliteten ställs på prov...

Tänk vad skönt det vore om allt man hade planerat i livet blev till verklighet. Man planerade att man skulle bli lycklig, framgångsrik, snygg, förmögen och träffa en fantastisk partner och få fanatiska barn och då fick man det. Eller så planerade man sina drömmars resa med familjen till Bali, och åkte dit...

Det har ju (bokstavligen) skakat lite runt Bali den senaste veckan och 2 dagar innan vi skulle åka dit kom det andra och stora skalvet utanför Lombok som nu har skördat 82 liv och drivit tusentals med människor på flykt, främst från Lombok och de fina Gili-öarna. Självklart satt vi uppe hela natten och försökte bilda oss en så klar bild av vad som hänt och hur det var på Bali, som det kunde. Vi sökte information via media (som ofta verkade överdriva situationen på Bali, särskilt svensk media), via forum och grupper i sociala media med människor som befann sig på Bali och genom vänners vänner prata med personer som känner till området. Och det var ganska svårt att få en klar och rättvis bild av vad som hänt. De som kände av skalvet, främst på östra sidan av Bali, är såklart jätterädda och vill bara därifrån eftersom det kommit många efterskalv så att man känner att det skakar lite i marken. På västra sidan av Bali (vid de stora turistställena) verkar livet och semestern pågå precis som vanligt och man känner med Lombok-borna som drabbades (man tycker inte att man varit med om någon jordbävning alls).

När vi pratar med Indonesien-vana personer förstår de inte alls hur man kan vara rädd för att åka dit pga en jordbävning. Skalv ingår i infrastrukturen i den här delen av världen och händer lite nu och då, och det är mycket ovanligt att någon ens märker av det. Vi läste att det brukar vara 3 skalv per år i världen av den här styrkan och ett per 10:e år i den här regionen, så chansen att det skulle hända igen är mycket liten. Med det sagt så kändes hela situationen plötsligt väldigt olustig. Resan som vi sett fram emot och drömt om så länge kändes plötsligt otrygg och osäker. Vi pratade mycket och länge, och vi är egentligen inte rädda för att en ny krissituation skulle drabba oss, om vi skulle välj satt åka dit, det var mer att hela upplevelsen av paradiset kändes så långt bort när människor som evakuerats dit bara vill därifrån. Vi skulle till västra delen, Seminyak, första veckan skulle vi säkert kunna åkt dit utan problem, men eftersom vi inte behöver åka just dit just nu, så valde vi att ta en detour några dagar för att avvakta och följa situationen lite mer, innan vi åker dit, om vi åker dit.

Så vi bestämde oss för att ta en vecka i Malaysia istället, på ön Langkawi. Ett ställe vi tänkt att vi skulle åkt till, men efter Australien. Det är en kort flight på 1.30 h ifrån Singapore och ligger tillräckligt långt bort för att vara bortom riskzonen, men tillräckligt nära för att vara enkelt att ta sig dit. Så igår handlade mest om att boka av, boka om och boka på nya flyg och nytt boende. Vi tänker att det får bli lite som det blir. Nu längtar vi mest efter lugn och ro, att landa mentalt, en pool för barnen att leka i och en kall öl i solstolen bredvid. 

Det är dock lite svårt att ställa om mentalt. Men vi inser nu att det här är och kommer att vara en del av resan och äventyret vi har valt att åka på. Saker händer och det blir inte alltid som man har planerat. Men det blir bra ändå. Nu ska vi utforska Langkawi under kommande vecka!