Postkodlotteriet skriver om oss

Postkodlotteriet och deras sida “Lev & Dröm” gjorde en fin film om oss och vår story.

Khao Lak

Lite bilder från Khao Lak. Vi bor på ett ställe som heter The Sands. Perfekt för kidsen med barnaktiviteter, pooler mat etc. Här finns också bra barer, marknader, gym och skönt häng. Juni fyller sex år här. Vi firade henne med sång i sängen och tårta.

Fantastiska Airlie beach

Jag tror att det var jag som skrek -”Titta vattnet, titta vattnet, titta vattnet!!” i bilen när vi rullade in i Airlie beach. För vattnet är heeelt sjukt blå-grönt. Jag trodde att jag tidigare hade sett blått vatten, men det här var något utöver det vanliga. Vi stannade 5 nätter här på ett fantastiskt lägenhetshotell. Det låg högt uppe på ett berg och utsikten från balkongen var magisk.

Själva city är ju en gata ungefär och fylld med partyglada backpackers, så det var tur att vi inte valde ett boende mitt i centrum. Även här fanns en lagun att bada i och några stränder att hänga vid. Vi har haft otroligt tur med vädret och det har vart kanonfint och varmt hela veckan. Temperaturen droppar ju lite ju längre söder ut vi kommer, men här har det vart tok-varmt.

Till Airlie-bech (eller Charlie-beach som våra barn kallar det) åker man främst för att komma ut på de fina öarna runt om eller ta en dagstur ut till Outer reef för att dyka eller snorkla. Det hade vi gärna gjort, men en båtresa på 2-3 timmar enkel väg, för att snorkla i 3 timmar och sedan åka hem igen, känns inte så lockande med 3 småbarn, så vi nöjde oss med att åka till 2 öar i närheten. Och vilka öar sen!

Whitehaven beach har blivit utsedd till Australiens finaste strand och en av de finaste i hela världen. Kristallblått hav och kritvit sand. Sanden är dock något av ett mysterium för forskarna. Den består till 99 procent av kiseldioxid (Silica) som blir till av kvarts som under många, många år bryts ner. Det är det man använder bl a för att polera smycken med och Whitehaven är den enda stranden i världen som har så hög halt av kiseldioxid. Men ingen vet hur den har kommit dit. Den har också varit föremål för inspelningar av Pirates of the Caribbean. På ön finns i princip ingenting. Inga resorts, inga caféer, inga turistaffärer - ingenting! Vilket var väldigt befriande. 1 1/2 timmes båtresa från Airlie beach var definitivt värt det och barnen kallade den för “Vajana-ön”.

Vår andra tur gick till Hamilton Island, ca 55 minuter ifrån Airlies hamn. Och om Whitehaven var öde och stilla, så var Hamilton det rakt motsatta! Här känns det som om man kommit till världens lyx-ö och hela ön känns som en stor resort. Det sjuder av aktiviteter på stranden, de har byggt upp stora pool-områden, lekparker och aktiviteter som gör att man skulle kunna stanna hur länge som helst. På baksidan av Hamilton Island ligger också den berömda 6-stjärniga resorten Qualia Resort (nr 17 i världen). Det är hit stjärnor som Oprah, Leonard DiCaprio, Brad Pitt och Angelina Jolie åker när de vill till paradiset. Vi hade gärna bott där, men tyvärr hade de 16-års gräns… ;) Skämtåsido, men vi sa att om vi åker hit igen så kommer vi hyra en bungalow på Hamilton. SÅ mysig ö!

Så dessa båda dagsturerna kan vi verkligen rekommendera om man är här med barn! Och vattnet - VATTNET! Herregud vad man blir lycklig och kär i livet av riktigt blått vatten! Nu ska vi leva på det här i minst 3 dagar då vi ska mest transportera oss söderut.

Vår boende:
Sea star apartments

Våra aktiviteter:
Whitehaven beach
Hamilton island

Vårt bästa packningstips!

Packa upp. Packa ner. Och packa upp igen. Vi byter boende ungefär en gång i veckan. För oss funkar det bra. Det är tillräckligt lång tid för att vi ska hinna landa på ett ställe och tillräckligt ofta för att känna att vi upptäcker nya ställien och saker runt om oss. Det är tur att vi inte har plats för så himla mycket saker, för en hel del packande upp och ner blir det.

Vi tänkte dela med oss av vårt allra bästa packningstips! Ett tips som är så bra att strukturhjärnan i mig fick en mental orgasm när jag kom på det! =) Innan vi åkte investerade vi i packpåsar. Varje familjemedlem fick välja en varsin färg och sedan köpte vi ett kit i den färgen med 3-4 påsar i olika storlekar som sedan packas ner i våra stora ryggsäckar. Så vi har ständigt stenkoll på vart allt är. Behöver vi exempelvis snabbt få tag på ett par trosor till Penny, vet vi att de finns i den lilla blå påsen i Robbans ryggsäck. Total struktur och ordning på allt. Me like!

Barnen har alla sina kläder i den stora påsen, badkläder i en lite mindre och underkläder i den minsta. Jag har delat in min resegarderob i 4 - Vanliga kläder, träningskläder, underkläder och badkläder. Så lätt att både packa och leta. Även bra att ha ett par extra påsar för exempelvis blöta kläder, smutsiga skor, extrakläder till flyg eller liknande. Packpåsar is da shit! =)

Första mötet med Stora Barriärrevet

Idag gjorde vi en båtutflykt till Fitzroy Island, en paradisö utanför Cairns. Det blev en fantastisk dag med snorkling, koraller, sol, bad och lite terrängvandring på djungelstig. Dagens höjdpunkt var nog att snorkla tillsammans med sköldpaddor. Så mysiga varelser och barnen älskade det verkligen! Vi  såg även flera fina rockor som simmade förbi oss vid strandkanten, till Pennys glädje. Sedan Vaiana-filmen har hon älskat rockor och nu fick hon se dem på riktigt. =)

Sökandet efter Nemo och Doris fortsätter dock. Jag hoppas verkligen att vi hittar ett korallrev någonstans längs barriärrevet som har fiskar i alla fantastiska färger, men som samtidigt ligger så lättillgängligt till så att barnen också kan se dem.  Vi har förstått att man måste ut till "Outer reef" för att  få uppleva den riktigt häftiga upplevelsen av Barriärrevet, och det kanske jag och/eller Robban kommer att åka ut på, men om vi vill ha med oss alla barnen så får vi stanna lite närmare fastlandet. Vi tar gärna emot tips på barnvänliga snorkelställen längs Australiens östkust, om det är någon som har?!

1 månad på resande fot - detta har vi lärt oss

Idag för en månad sedan satt vi på Arlanda med resfeber och undrade vad vi hade gett oss in på. Idag vet vi lite mer om att vara en familj med 3 små barn på resande fot. Vi har upplevt höga toppar och djupa dalar under den här månaden och sammanfattningsvis skulle man kunna säga att man lever väldigt mycket varje dag, när man rycker upp sig själv ifrån sin vardag och försätter sig i en situation som man inte är van vid. Det känns som om det var väldigt längesen vi var där på Arlanda helt enkelt för att vi har upplevt så mycket.

Vi har varit i 4 länder, rest med 7 flighter och bott på 9 olika ställen. Vår reseplanering har ändrats ganska mycket mot grundplanen och vi har bokat av, om och nytt både flyg, destinationer och boende. 

Här är några av våra lärdomar hittills:
- Boka inte boende mer än 3 dagar innan och boka inte för många nätter på en gång. Vi har bokat om eller av i princip alla boenden vi bokade på förhand, för att saker ändrades eller för att boendet inte kändes bra när vi väl kom. 
- Lägg extra pengar på att boka allt ombokningsbart. När jordbävningen på Bali kom kände vi direkt att vi ville lämna ön och kunde då boka om både boende och flyg, både datum och destination, utan kostnad.
- Lägg pengar på boendet, spara pengar på maten. Ungarna älskar nudlar, pasta, soppa, mackor och äter ändå mer av det än när vi lyxar oss med hel middag på restaurang.
- Allt är dyrare än man tror. Att åka med en större budget än man planerat för är nog den största frihetskänslan av allt. Att kunna ta in på ett lyxhotell i 3 nätter för att man känner för det, eller att kosta på sig en extra upplevelse vid Stora Barriärrevet är värt så mycket! Vi åker ju för att uppleva och leva, inte för att hålla hårt i pengarna och snåla (som vi gör i 95 procent av tiden).
- Barnen anpassar sig lätt och klarar det mesta. De känner när vi är trygga och mår bra och då är de det också.
- Det är viktigt att våga sluta turista och börja hitta en vardag. Vi är inte riktigt där helt än, men det är superjobbigt att hela tiden känna att man måste se och uppleva allt när man kommer till ett nytt ställe. Att bara vara hemma och chilla någon dag är viktigt för alla för att kunna hämta energi igen.
- Resdagar är jobbiga. Det är inte flygen som är värst, de klarar barnen jättebra, det är all väntan innan och efter till immigration, säkerhetskontroller och annat som är jobbigt. Vi reser hellre sällan och långt, än ofta och kortare.
- Första natten på ett nytt boende är alltid lite spänd och läskig, innan man hittat rutiner och nya vanor.
- Man behöver inte veta och kunna allt själv. Alla vi mött på resan har velat hjälpa, tipsa och delar med sig av sina erfarenheter. Folk är så himla snälla och gulliga och tillsammans löser man det mesta.

De 3 bästa köpen till resan har vart:
Ryggsäckarna från Osprey - hållbara, sköna, snygga och klarar allt!
Resevagnen Yoyo+ från Babyzen - maken till lättare och smidigare vagn finns inte.
Packpåsarna - alla i familjen har sina kläder i egna påsar med egen färg - otroligt lätt att hitta och hålla ordning.
 

Vi älskar Australien!

Ok, vi vet... Australien är lika stort som hela Europa och vi kommer inte att hävda att vi har fått en rättvis eller heltäckande bild av denna enorma kontinent ännu. Vi har vart här i 10 dagar nu, både på västkusten och på östkusten, i Perth och i Cairns, och av det lilla vi har sett så kan vi säga att vi fallit pladask, hela familjen.

Efter knappt tre ganska intensiva reseveckor, med 4 länder och 7 flighter, landade vi på riktigt när vi kom till Australien. Nu känns det som om vi har fått in våra reserutiner, barnen har släppt det ständiga tjatet efter iPads, bråkar betydligt mindre och leker betydligt mer med varandra, sover länge på morgonen trots att de lägger sig runt samma tid som de gör hemma och de (och vi) känns allmänt mer harmoniska nu. Juni och Penny har haft en dag var med feber (innan vi kom hit och annars helt symptomfria) och Charlie har vart frisk som en nötkärna hela tiden. Jag och Robban har båda kommit igång med träningen och vi lyckas också klämma in något avsnitt av Ozark (Sjuukt bra, se den om ni inte redan gjort det!) innan vi somnar.

Nu märker man också tydligt vilket hinder det är att vi inte kommer ifrån ett engelskspråkigt land. Det är jättemycket barn som kommer fram till Juni och Penny i lekparker och på badplatser och frågar om de vill leka eller bli deras kompis, men eftersom de inte förstår riktigt vad de säger så vill de inte svara. Så nu har vi börjat prata lite engelska här hemma, till Juni och Pennys stora glädje, för att träna och de frågar ofta vad saker heter på engelska eller hur man säger olika fraser. Penny har redan lärt sig räkna och alla färger och Juni skulle kunna beställa en hyfsad måltid på en restaurang. Det största hindret nu är att våga. En chaufför hörde idag hur hon tränade i bilen, skrattade och sa att det vore ju kul om hon kom hem till Sverige med en bred Australiensisk dialekt, och det vore onekligen väldigt kul! =)

Australien känns som om det är det bästa av allt, på något sätt. Det är så fantastiska miljöer och natur, men ändå att det känns tryggt och hemma på något sätt. Klimatet, temperaturen och värmen utan fuktigheten är helt perfekt här och passar oss utmärkt. Alla är SÅ snälla och glada och jag vet inte hur många gånger det har kommit fram folk till oss och sagt att vi är en sån fin familj, att vi har så fina tjejer, att vi verkar så kärleksfulla med varandra och att Charlie är den sötaste de har sett. Så underbara! Det är också så mycket som är så lätt här och som underlättar när man reser med barn: man kan dricka vattnet, äta "vanlig mat" som sallad, frukt, och annat utan att vara rädd för att bli sjuk, det är rent, fräscht och ordning här, man kan sätta på nyheterna på kvällen och hänga med i vad som händer i världen, det finns wi-fi överallt, det är barnanpassade miljöer och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Det är verkligen helt fantastiskt lätt att leva här!

Men. (för det finns ju alltid ett men) Det är dyrt. Kanske inte riktigt Sverige-dyrt, men nästan. Och om man lägger till utflykter, saker man vill göra och köpa så blir det lite för dyrt för att vi ska kunna vara här så länge vi vill. Så nu skalar vi ner pengar för boende och mat (Heja AirBnb och nudlar!) och försöker dryga ut kassan så länge det går, för vi trivs så bra här.  Idag har vi köpt en snorkel till Juni och imorgon är det dags att börja träna för Stora Barriärrevet!

City life i Perth

Oj, vilka härliga dagar vi har haft i Perth! Det har verkligen passat alla i familjen att hänga här. Vi blev lite påminda om vardagens rutiner där hemma i Sverige, men ändå med allt nytt och spännande. Om det inte hade vart vinter och fullt så dyrt här hade vi nog stannat betydligt längre, för vi blev kära i stan. Lustigt ändå vad livet bjuder på. Om vi inte hade vart med om jordbävningen på Bali hade vi nog aldrig åkt hit, men nu är vi så glada att vi fick uppleva denna pärla.

Vi var i Perth i 5 nätter. Tre nätter bodde vi på ett lägenhetshotell och de sista två i en mysig liten 2:a på 14:e våningen mitt i stan och som vi hittat via AirBnb. Att sköta sig själv här är verkligen inga problem. Stora och välsorterade mataffärer mitt i stan gjorde det kul och enkelt att svänga ihop mat till familjen. Också skönt att ha lite yta. Vi har bott i 2:or här vilket har gjort att vi kunnat lägga Juni och Penny i eget rum och Charlie i vår säng runt 19 och vi har kunna fortsätta se på TV, jobba, prata, planera och få en egen stund utan att väcka dem.

Nu har vi verkligen hittat ett bra sätt att turista i stan på - via parker! Och Perth har jättemånga, fina och som barnen älskade. Vi hängde vid Elisabeth Quay som är ett mysigt område nere vid hamnen och där man byggt upp jättefina lekparker, fontäner och aktiviteter för barnen. Vi var i Kings park, världens största stadspark och som även den hade en hel barnavdelning full med lekparker. Vi valde mellan Perth Zoo och Caversham wildlife park och valde tillslut den senare. Där sprang kängurus fritt som man fick gosa och mata, en massa andra fina djur, och så fick man ju klappa koalor också. Alltså, jag har hittat mitt nya favoritdjur - har aldrig sett något sötare än en liten koalabjörn sovandes i ett träd! Vi tog även tunnelbanan till de mysiga små hamnkvarteren i Freemantle och åt nyfångad fisk på ett litet mikrobryggeri där.

Vi har haft väldigt tur med vädret - trots att mycket är stängt för att det är vinter här. 4 av 5 dagar har vi dock haft strålande sol som har värmt. Ungefär så där härligt som den kan göra i Sverige en riktigt varm aprildag. Vi fick dock ändå springa in på Zara och köpa ett par långärmade tröjor till barnen, eftersom vi bara hade med en långärmad var på resan. Vi är inställda på betydligt varmare breddgrader! =)

Boende
Mount bay waters apartments

Aktiviteter
Elisabeth Quay
Kings garden
Freemantle
Caversham Wildlife park

Packdag!

Idag har det vart riktigt fin väder här på Langkawi - och det betyder jättevarmt! Går knappt att vistas i solen alls. Som tur var har vi hittat en fin del av den större stranden här på ön, som är lite lugnare och barnvänligare. Så där spenderade vi förmiddagen under parasoll för att bada, äta och leka fram till efter lunch då det blev dags att åka hem och packa. Imorgon är det nämligen resdag och vi ska först tillbaka till Singapore och därefter till Bali. En utvärdering och alla våra tips av Langkawi kommer imorgon!

Packningen var en av de saker som vi la mest tid på innan vi åkte och jag måste säga att så här, efter 10 dagar på resande fot, så är vi väldigt nöjda med det vi har med oss. Det finns lite luft i alla våra väskor, vi känner inte att vi saknar något och har inte med oss på tok för mycket heller. Det är väl Robban som har hintat om att han har med sig ett par shorts och en långärmad för mycket, men då snackar vi på detaljnivå. =)

Nu när vi har packat upp och ner några gånger så känner vi att vi kan börja ge lite packtips om man ska göra långresa med barn. Kommer på bloggen inom kort!

Lazy days...

Ja, just nu händer det inte så mycket här på Langkawi. Vi bor i en stuga på en resort som är litet, mysigt, har väldigt god mat och det familjen behöver för att landa både mentalt och fysiskt. Vi har gjort ett par utflykter och vi kommer att skriva allt vad vi tycker och tänker om det här resmålet när vi åker härifrån - på tisdag. Våra barn har blivit vattendjur och i princip bor i poolen. Det är så kul att se dem och hur de vågar och vill lite mera för varje dag som går. Juni, som inte vågade stoppa näsan under vattenytan när det här året började, dyker nu ner på botten på poolen för att hämta saker och simmar hela kortsidan under vattnet. Helt otroligt! Och Penny vill inte vara värre utan ber om att få simma utan puffar och att få simma under vattnet från kanten och till oss. Verkligen coolt vad vattenvana gör för barnen.

Annars försöker vi landa i planeringen av vår fortsatta resa. Vi skulle ju vart på Bali den här veckan och vi har verkligen velat fram och tillbaka, ändrat datum på boenden, bokat av och kollat på andra resmål, men vi blir ändå inte klokare. Vi vill ju till Bali och framförallt vill vi till Australien  efter det. Och att åka åt andra hållet nu innan, känns bara onödigt. Så (med största sannolikhet) kommer vi åka till Bali på tisdag ändå, men vi kommer troligen inte vara där så länge som det var tänkt från början. Men innan vi bokar flyg och boende blir det ett dopp i poolen igen...

Jetlag is a bitch...

Nu har vi landat på vår andra destination - Langkawi, Malaysia. De första dagarna har mest gått åt till återhämtning och till att komma i fas igen efter de galna dagarna i Singapore. Vi försöker hitta in i lite mat- och sovrutiner igen, men det är lättare sagt än gjort. Jetlagen har oss fortfarande i ett stadigt grepp. 

Fram tills nu har det var rätt skönt att vara lite piggare lite längre i på kvällarna, för det är ju när barnen sover som vi hinner med att planera, fixa och landa själva. Men när man kommer på sig själv att ligga googlandes på helt meningslösa saker kl. 02.30 fjärde natten i rad, så förstår man att kroppen är inställd på en annan tid. Vi har alltid tyckt att omställningen åt andra hållet, när man åker hem från Asien igen är värre. Då ligger man så där trött som man bara är i början av en graviditet i soffan kl.18 och kämpar för att inte somna. Men nu har vi ändrat oss. Att försöka somna när man inte är det minsta trött är värre! För man kan ju inte tvinga sig till att somna. Vi försöker gå upp i tid på morgonen, men ändå infinner sig inte tröttheten alls.

Barnen somnar när de borde, sover 2 timmar och vaknar sedan igen. Som att kroppen tror att de har tagit en nap. Men nu börjar vi skymta slutet, hoppas vi! Igår (Dag 6) var första kvällen som barnen (och Robban) somnade (visserligen lite senare än vanligt) och sov till morgonen. Nu väntar jag bara på att min kropp ska fatta galoppen också.. Husmorstips för jetlag mottages tacksamt! =) 

Nattugglor.