Just nu tänker vi maj 2018 - maj 2019. Att vi är borta ett år och håller till i östra delen av världen. Vi tänker att sommaren är en bra tid att komma hem igen för att det känns lättare att hitta en tillfällig bostad då. Man kan hyra en sommarstuga, låna ett boende över semestern, campa eller lösa boendet på annat sätt. Maj är också en bra tid för att sälja hus. Och vi vill inte åka tidigare eftersom Charlie är planerad till början av december och det skulle vara skönt om hon var runt sex månader för att hinna få de viktigaste vaccinationerna innan resan. Vi har grovplanerat föräldradagarna och de skulle räcka till maj 2019. Nu när vi har hittat ett fönster för resan kan vi börja kika lite mer konkret på vilka destinationer som känns aktuella!
Vart vill vi åka?
När vår mellantjej var sex månader åkte vi i sex veckor till Thailand. Det var en fantastisk resa och det bästa vi har gjort som familj. Det var tredje gången vi var i Thailand och vi känner lite att vi kan det landet nu efter att ha rest runt mycket där. Samtidigt vet vi att livet är lätt där. Det är tryggt, försvenskat och billigt. Vi känner absolut att vi kan åka tillbaka dit, men vi vill inte vara där hela tiden. Tankarna har också gått till USA och om man ska hyra/köpa bil och resa runt där. Men det känns lite som om barnen är för små och att det blir lite för mycket resa för att de ska tycka att det är kul.
Det är fantastiskt kul att tänka att allt är öppet. Hela världen ligger öppen och vi kan åka vart vi vill! Kittlande och läskigt på en gång. Vi försöker förhålla oss till klimatet och när man bör åka till de olika länderna. Vi tänker att vi hellre vill leva billigt och att pengarna ska räcka länge, snarare än att bränna allt på en gång. Bara tanken på att hela vår familj ska ut i världen är så härlig och det är mycket prat och tittande på världskartor nu för att hitta en rimlig rutt! Spännande! =)
Inspiration!
Nu har vi samlat på oss tillräckligt många argument för att vi känner att vi verkligen vill byta vardag. Vi vill vara borta en längre period för att hitta in i en ny vardag där vi spenderar dagarna tillsammans som familj. Vi tänker oss en period på sex månader eller mer för att verkligen känna att vardagen är något annat än det vi har idag. Men nu då? Var börjar man? Det känns som ett oändligt antal frågor som inte har några svar än, men som ändå måste besvaras för att vi ska kunna komma vidare.
Jag är en fan av research Jag tänker att oavsett vad det är man söker så finns det andra som redan har erfarenheter av det man undrar, så vi började researcha efter andra familjer som valt att leva utomlands en längre tid. Det fanns inte jättemånga i Sverige (jovisst, ett gäng backpackers, men vi letade efter familjer med barn) som man kunde följa, men tillsist hittade vi ett gäng internationella resebloggar som vi har läst in oss på - hur de lever lever sitt liv utomlands, vad de tipsar om och hur de har löst det praktiska.
Det viktigaste vi lärde oss var att vi såg att det verkade gå att leva ett fantastiskt liv med barn i blandade åldrar utan att ha en fast punkt i tillvaron och framförallt - alla familjer såg så härliga och lyckliga ut! =) Vi fick en målbild och bestämde oss för att inte bara åka till ett ställe för att bo utomlands- vi vill upptäcka världen tillsammans!
Behålla, sälja eller hyra ut bostaden?
Ett stort beslut handlar om vad vi ska göra med vårt hus under tiden vi är borta. Det första alternativet, att behålla huset under resan, tog vi bort ganska snabbt. Även om vi bor i ett litet hus utanför Stockholm och betalar ganska lite för det per månad blir ändå kostnaden för att låta det stå tomt för stor för att vi ska ha råd att åka.
Så då funderade vi på att undersöka om det gick att hyra ut hemmet. Det var flera som tipsade oss om hemsidor som långtids-hyr ut till företag eller liknande. Vi bor utanför stan, men har ganska nära till Arlanda, vilket gjorde att det skulle kunna bli aktuellt. Då vi inte kan gå i god för några av de sidorna vi tittade på (det känns väldigt viktigt att det är ett seriöst företag bakom) så länkar vi inte till de vi kollade på. Google is your friend! =) Vi kollade också snabbt på om vi skulle hyra ut med AirBnB, men insåg snabbt att det skulle bli för mycket jobb, för osäkert med beräkning av inkomst och risk för att huset skulle misskötas med så många hyresgäster under tiden vi var borta. Sedan hade vi ju ändå behövt tömma huset på personliga och värdefulla saker och förvara dem någonstans.
Sedan började vi fundera på vad som händer om vi skulle sälja huset. En jätteläskigt tanke först. Vi köpte huset som en nyproduktion 2011 och flyttade in helt själva utan barn. Så alla våra barn har vuxit upp i det här huset och det är den tryggheten de känner till. Men det betyder också att huset, som först var lite stort åt oss, nu har blivit lite litet. Vi bor på en jättefin gata med många barn i samma ålder och vi är till mångt och mycket nöjda med huset. Men vi hade ju sedan innan konstaterat att vi måste göra något åt våra pendlingstider - antingen byta hem eller byta jobb. Och när man lägger till tanken på att kunna stryka alla kostnader man har för att bo (vilket är nästan hälften av alla kostnader vi har) och vad mycket mer resa vi kan göra för de pengarna, så bestämde vi oss att försöka sälja huset. Marknaden för bostäder i Stockholm är ju lite upp och ned nu, så vi får väl se om vi får det sålt för det vi vill, men nu har vi bokat tid med mäklare i alla fall.
Att hitta en annan vardag
Vi har börjat läsa lite resebloggar nu. Om folk och familjer som har valt ett annat liv och som spenderat lång tid utomlands. Det finns tyvärr inte jättemånga på svenska, men en hel del från andra länder att inspireras av. Och vårt favoritprogram är ju såklart "Familjer på äventyr" på SVT. SÅ mycket härliga och modiga människor det finns som vågar göra lite annorlunda val.
Många skriver om hur svårt det är i början att hitta en vardagslunk när man är hemifrån. Det blir så lätt att man semestrar på varje nytt ställe. Att man åker runt, ska se allt, uppleva allt, ha en plan för varje dag, leva gott och vara uppe länge, precis som man unnar sig på semestern.
Vi pratar mycket om detta nu. Hur det ska bli när vi är utomlands. Vad kommer vi att göra hela dagarna? Jag läste ett inlägg på en blogg från en familj som beskrev friheten när de kom på att de inte behövde lämna huset för att göra något varje dag. De kunde bara vara hemma, för det var ju bara en vanlig tisdag. Vi tror att det här är nyckeln för oss. Vi ska verkligen försöka att hitta en så lik och oglamorös vardag som möjligt, mån-fre. Försöka tänka vardag och helg. Lägga barnen i vanlig tid och ställa klockan på morgonen. Kanske hitta tid till träning på förmiddagarna, vila lite runt lunch och sedan göra något med hela familjen på eftermiddagarna. Försöka handla och laga en del mat hemma. Det ska bli spännande att se om det går att hitta en vardag i en ovanlig miljö.
Att bemöta hinder
Vi har testat att berätta lite om våra planer för människor runt omkring oss. Det är väldigt intressant att se deras reaktioner när vi berättar att vi tänker resa med familjen i 8 månader. För nästan alla reagerar likadant. Först: glada, uppspelta och glada för vår skull. Sen: berättar att det är något de har pratat om eller drömt om att göra men att de inte kan det pga anledning. Antingen så har man inte sparat nog med pengar. Kan inte vara borta från jobbet så länge. Har barn som går i skolan eller så skulle man ha gjort det innan man fick barn.
Det är lustigt hur man ser på hinder. Antingen kan man använda dem som anledningar till att inte göra något som man drömmer om för man kanske är rädd, vet inte om man klarar av det eller inte vet hur man gör. Men det är också intressant hur man väljer att samtidigt se lösningar för andra. För oss berättar man gladeligen hur tur vi har som har en föräldraledighet framför oss, att en av oss är frilansare och därmed rörlig i sitt jobb och att våra barn inte går i skolan än.
Om vi skulle fokusera på våra hinder så skulle vi kunna berätta att våra anledningar till att INTE göra resan är: Vi åker med 3 barn, vi har ett spädbarn, vi hade knappt en sparad krona när vi bestämde oss för att åka och nu pratas det dessutom om att regeringen vill göra förskoleklassen obligatorisk nästa höst (vilket skulle vara precis när vår äldsta tjej börjar och innebär skolplikt som för alla andra). Ja herregud. Vi kanske ska sluta planera? ;) Det är tungt att hitta energi när man fokuserar på det svåra. Tur vi inte är sådana människor! :D
Vikten av milstolpar
Det är lätt att få lite svindel när man tänker på alla stora förändringar som vi planerar för. Att avsluta vårt liv som vi lever idag. Att vara ute på långresa med 3 barn, varav ett spädbarn. Och att sedan bygga upp ett nytt liv när vi kommer hem. Tänker man samtidigt på allt det blir man lite handlingsförlamad. =) Därför kan vi inte nog understryka vikten av milstolpar.
Vi har satt upp några milstolpar som vi ska fokusera på längs vägen för att kunna ta en sak i taget och för att inte låsa fast oss i något som vi inte är redo för. Just nu är vår första milstolpe att föda barn. Vår tredje lilla tjej ska komma ut, hon ska vara frisk och må bra, jag ska läka och återhämta mig fysiskt och familjen ska känna att vi är grundade och trygga i varandra med den lilla aha medlemmen. Det är premissen för vår första milstolpe. Först när vi kan checka av det kan vi gå vidare till nästa milstolpe. Men först ska det födas barn.
Men går det verkligen?
Men hur vet man om det går att ge sig iväg på sitt livs äventyr? Vart börjar man? Börjar man med att titta på världskartan och peka på ställen man vill se och sedan vad det kostar att åka dit, eller tvärtom, börjar man med att se hur mycket tid och pengar vi har att röra oss med och sedan planerar vi rutten efter den? Det är ju så himla många frågetecken på vägen och så mycket som är osäkert.
Vi valde att göra en del antaganden om de stora sakerna för att ha något att gå på och för att se om det verkar vara rimligt att göra en större resa. Några av antagandena som vi gjorde var: Hur länge vi båda kunde vara föräldralediga från jobbet, när i tid vi skulle vilja resa och hur länge vi ville vara borta, vad vi skulle kunna sälja huset för, hur mycket utgifter vi skulle ha om vi inte hade hus och sa upp alla avtal i Sverige, en grovplanerar resrutt och vad som skulle hända när vi kom hem igen.
Allt detta är ju stora frågor som var och en kräver mycket jobb, research och diskussioner om framtiden. Det tog ett tag för oss att få ner svaren, men någonstans måste man ju börja. Det är också viktigt att komma ihåg att svaren är just antaganden som måste kunna ändras. Vi hade exempelvis maj som start för resan från början, men efter att vi hade gjort våra antaganden insåg vi att augusti var en mycket bättre månad att inleda vårt äventyr.
Hur får folk livet att gå ihop?
Det är lite läskigt det här med att fatta ett aktivt beslut som går emot normen. Att göra något inte alla andra gör. Det lättaste är ju att göra tvärtom, dvs att inte fatta ett nytt beslut utan leva på som vanligt. Nu har vi bestämt oss för att vi vill ge det en chans. Ta reda på om det går. Men det känns fortfarande läskigt att berätta för folk. Vi håller det nog för oss själva ett tag till innan vi vet om det ens är möjligt att åka iväg med tre barn.
Det är så himla lätt att fastna i gamla hjulspår och bli kvar där resten av livet. Speciellt när man får barn. Man väljer mödravård, förlossningsenhet, BVC och så småningom förskola och skola och allt bara rullar på. Ska man ta det närmsta eller det som ligger lite längre bort, men som många säger är lite bättre? Javisst, man fattar aktiva beslut, men det sker lite som om man åker på ett rullband och där någon annan har förbestämt vilka frågor som ska ställas.
Ofta finns varken tiden eller orken under småbarnstiden för att lyfta blicken och se lite längre. Att våga ifrågasätta om de val med hem och jobb man gjort verkligen är optimalt för framtiden. Det kanske var rätt då, men är det rätt framåt? Vi har identifierat att våra resvägar till och från jobb är allt för långa för att vår vardag med 3 barn ska funka. Vi har personligen inga problem att åka sträckan som tar ca 55 minuter dörr till dörr för oss båda, men när man räknar att det blir totalt ca 4 h om dagen för oss båda = 20 h/v så blir det ohållbart mycket tid som vi varken kan spendera med våra barn eller få betalt för. Så vi behöver fatta ett nytt beslut - antingen ändra hem eller ändra jobb. Vi träffar också våra barn 2 h/dag under en jobbvecka vilket är sjukt lite och något vi vill ändra på. För hur kan man bygga starka relationer och lära känna varandra med så lite tid tillsammans? Hur gör folk för att få livet att gå ihop under småbarnstiden? Hur gör ni?
Häng med oss!
Vi sätter upp den här bloggen som en tanke att dela med oss av vår resa. Både under planeringen längs vägens gång och under själva resan. Vi ska försöka vara så transparenta och öppna som möjligt med vad vi gör och hur vi gör det, med syfte att kanske inspirera någon annan att våga göra ett nytt val. Vi kommer också att göra filmer och reseguider ifrån alla länder vi besöker. Vi har också ett insto-konto: dayswellspent.se där vi dagligen kommer att lägga upp bilder från resan.
Ni kan alltid kontakta oss på hello@dayswellspent.se om ni har önskemål om vad vi ska skriva om eller andra tankar kring bloggen.
Syfte och mål med resan
Det är lätt att sätta (för)stora förhoppningar till vår resa. Att den liksom ska fixa allt - att barnen inte ska bråka mer, att vi föräldrar ska bli pigga, glada och busiga igen, att alla ska var lyckliga och nyfikna på destinationen vi är på, att vi ska se underbara platser, att vi ska bli nykära, att vi ska hinna umgås med barnen, träna, få partid, egentid och hitta oss själva på nytt, att vi ska komma på hur vi vill leva våra liv framöver, att boendena är fina och trygga, att resorna går smidigt, att vi håller oss friska.... Ja ni ser ju, det är inte svårt att ställa höga förväntningar på det vi ska vara med om. Absolut, vi tror att det kommer att bli grymt att åka tillsammans på det här äventyret, men det kommer med stor sannolikhet att bli jobbigt också. Och svårt. Kanske läskigt. Vi kommer säkert att långt hem. Och ifrågasätta våra val...
Men det hör väl till livet, gör det inte det? Om man inte utgår ifrån att allt ska bli perfekt, utan lite mer att vi får se hur det blir, så känns det så mycket bättre. Därför kommer vi inte att planera hela resan innan vi åker, för att lämna utrymme åt flexibilitet längs vägen. Vi kommer inte heller att bestämma när resan ska ta slut, utan vi reser så länge vi tycker att det är kul, ger oss något och vi har råd.
Våra förhoppningar att resan ska ge oss som familj är:
- Komma närmare varandra, både som par och som familj
- Upptäcka världen tillsammans - se nya platser, möta nya människor
- Ta del av nya kulturer - engagera oss i det lokala livet
- Att bli modigare - både som familj men också individuellt
- Lära oss att vara lyckligare med mindre
- Få perspektiv och känna kärlek och respekt för både naturen och planeten
- Bli mer öppna, både i sinnet och i hjärtat
- Skapa minnen för livet
Varför gör vi det här?
Varför gör vi det här? Säljer allt för att resa till andra sidan jorden under minst 8 månader. Ja, det är det många som frågar sig. Vi också ibland... =) Det korta svaret är att vi tror att det finns ett bättre sätt att leva med småbarn än det vi gör idag. Just nu är vi i en livsfas där vi (snart) har 3 barn under skolålder. Det är en pressande tidsperiod i livet. Under småbarnsåren ska så mycket få plats och vi kom på oss själva med att prata inför att vår tredje tjej ska komma som om "nu gäller det att bita ihop", "de kommande två åren kommer att bli tuffa, men sen bli det bättre" osv. Det är tufft att få ihop livet tidsmässigt, ekonomisikt, energimässigt, socialt och logistikmässigt när man vill ägna all tid åt familjen men samtidigt ocskå prestera på jobbet, träffa vänner, träna och gärna spendera lite tid tillsammans som par också.
Vi var inställda på att stå ut ett tag. Men sen började vi att tänka om. Livet är för kort för att stå ut. Livet är nu. När man frågar riktigt gamla människor om tiden som de var lyckligast svarar många: "under småbarnsåren, för det var så mycket liv då." Så mycket liv. Så vackert. Jag vill också känna så. Men jag känner bara att det är FÖR mycket liv. Jag har blivit den där tjat- och gnällföräldern jag lovade mig själv att aldrig bli. Ibland känns det som om barnen är vägen för mig att leva mitt liv och det är helt fel.
Men det är inte barnens fel. Det enda de vill är att spendera tid med oss i familjen. Det är vi som har designat våra liv med för mycket innehåll i en för liten förpackning. Så vi tänker att vi prioriterar om lite nu. Framför oss har vi kanske 5-6 år med småbarnstid. Sen är de stora. Stora nog att gå i skolan, följa med vänner hem, ha egna aktiviteter och de är inte lika beroende av oss längre (eller ens vill hänga med oss längre). Vi prioriterar varandra, bygger våra band och relationen som familj starka inför framtiden och tanken är att vi vänder upp och ner på vardagen - Vi hänger med barnen på dagarna när de är vakna, och jobbar lite på kvällarna när de somnat. Det känns ju på något sätt mycket mer logiskt när de är små...
*OBS! Detta är fortfarande vår tanke om resan. Om det blir så här återstår att se...
Allt började med Fredrik Härén...
I somras träffade jag (Lina) författaren och föreläsaren Fredrik Härén. Jag och min kollega Helena åkte ut till hans ö för att intervjua honom till vår podcast Life with kids. Det blev ett möte som förändrade mitt och Helenas liv och som gjorde att vi gjorde förändringar i de prioriteringar vi valt att leva efter direkt. Jag kände direkt att jag hade tappat fokus på barnen i mitt liv, att de ju är det viktigaste jag har och att de behöver mig nu när de är små. Att jag blivit en mamma jag inte ville vara - stressad, pressad, för mycket runt mig hela tiden och jag suckade eller blev irriterad så fort något av barnen inte gjorde som jag hade planerat. En oskön mamma helt enkelt. Men Fredrik fick mig att tänka om och tänka rätt.
Han förespråkade något han själv kommit på och kallade för föräldrapension. Han menade att det är ett systemfel när allt ska trängas in och få plats under de år barnen är små medan när vi är gamla och går i pension får vi överflöd av tid, men vad är den värd då om vi inte har råd, möjlighet eller lever ett spåpass socialt liv att vi kan ta tillvara på den? Så om vi lånar lite tid och pengar från den tiden (genom att vi kanske jobbar några år till) och använder den nu, när vi behöver den mer, så borde livet bli mer jämnfördelat över tid? En tanke vår familj köpte rakt av.
Robban, som bara ett par veckor tidigare, berättat att hans stora sorg i livet är att han aldrig reste eller bodde en längre tid utomlands när han var yngre, blev så glad att han började gråta när jag kom hem och berättade om mitt möte med Fredrik. Det var inget snack om att vårt liv skulle ta en annan riktning ifrån den dagen. Frågan var bara vart man började...
Vill man lyssna på Life with kids intervju med Fredrik kan man gör det här eller så kan man lyssna på Fredriks sommarprat från 2008 här.
Familjen Nygren
LINA NYGREN
Jag är mamman i Familjen Nygren. Jag gillar att skriva och jobba med ord och texter och jag är den som kommer att se till att ni får något att läsa längs vår resa. Under mina bästa stunder är jag påhittig, får roliga saker att hända, kan sitta och pyssla med barnen i timmar, är grym på att hitta fungerande rutiner för familjen och är en riktig känslomänniska. Jag funkar inte lika bra när jag är hungrig, när saker ändras i sista sekunden eller under stress, men det kommer jag ju få många chanser att träna på under resans gång...
När jag blev mamma, i slutet av 2012, förändrades mitt liv i grunden och också lite mer än jag var beredd på. Jag, som var van att leva ett självständigt och karriärsinrikat liv, blev plötsligt mamma, någon annas stora trygghet och fick fullt ansvar för en annan människa, vilket blev överväldigande för mig. Jag tyckte att det var jättesvårt att kombinera de två perspektiven inom mig och när vårt andra barn kom bestämde jag mig för att göra något åt detta och startade Life with kids. En tjänst som förbereder båda föräldrar på föräldraskapet - både genom prenumeration på dagliga texter, podcast, artiklar i vårt digitala magasin, forum i Facebookgruppen Moteherhood och fysiska Meetups.
ROBERT NYGREN
En bild säger mer än 1000 ord. Om ni kommer att få det matnyttiga av Lina så kommer ni att få inspiration av mig. Jag kommer att berätta om vår resa genom foton och filmer och vill försöka att få er att känna det vi känner när vi är ute och reser. Jag jobbar annars som frilansande filmare och fotograf och vill ni se tidigare gjorda produktioner av mig hittar ni dem här.
När jag blev pappa föll livet på plats. Jag fick en mening och om jag fick så skulle jag spendera varje sekund tillsammans med våra barn. Det finns inget bättre än att upptäcka världen tillsammans med dem och därför känns vårt äventyr som den perfekta prioriteringen just nu.
JUNI NYGREN
Jag är storasyster i familjen Nygren och när vi åker på vårt äventyr är jag 5 1/2 år gammal. Jag gillar allt som är regnbågigt, att pyssla. bada och tycker om att vara med familjen. Jag tycker att det ska bli jättespännande att se nya saker, konstiga djur och vara tillsammans hela familjen, även om jag kanske kommer att sakna mina kompisar, men jag kommer ju hålla kontakten med dem och berätta om allt kul vi gör.
PENNY NYGREN
Jag är 3 år och tror att det blir kul att resa. Bara mamma och pappa låter mig bestämma vad vi ska göra, så blir det säkert bra. Min stora idol är min storasyster och jag gillar att sjunga och dansa, klättra och spela fotboll. Ni ser på mig när jag har haft kul. Både på förskolan och på gatan är jag den skitigaste ungen och jag gillar det! Jag tänker inte så mycket på vad som ska hända när vi kommer hem, utan lever livet här och nu.
CHARLIE NYGREN (uppdaterat dec 2018)
Jag är det senaste tillskottet i familjen och den minsta lillasystern. Jag är för det mesta nöjd och glad och så länge mamma och pappa är lyckliga så är jag det. De har berättat för mig att vi kommer att vakna upp på en massa olika ställen under kommande år och att jag inte kommer att ha en egen säng eller ett rum att bo i. Visst, lite orolig är jag. Jag hoppas att de har en plan för vad som händer sen. Men jag är glad så länge: mamma ger mig trygghet, pappa busar och leker med mig, Juni älskar mig över allt annat och Penny är the coolest kid in town.
Hello World!
Hej! Det är vi som är familjen Nygren. Vi är en helt vanlig familj med fem medlemmar som har fattat ett litet annorlunda beslut. Vi har bestämt oss för att sälja allt vi har för att ge oss ut och upptäcka världen tillsammans. Japp, vårt hus och våra saker ska säljas och våra jobb sättas på paus. Vi vet inte så mycket mer än. Vi tänker att det löser sig under vägens gång. Just nu tror vi att vårt äventyr kommer att börja med en resa på 8 månader och vad som händer sen får vi se. Följ gärna med oss längs resans gång - både genom planering och genomförande, så känns det lite tryggare. =)
