Where do we go now?

Regnet öser ner i Surfers Paradise. Gold Coast är just nu “Cold and wet”. Vi myser ner oss på resorten. Kör lite skola, sällskapsspel, gym, äter, busar och vilar. Planen är att ta oss ner till Byron Bay imorgon och vänta på att regnet släpper taget om Queensland. Prognosen säger onsdag - kanske torsdag. Återstår att se. Efter några dagar i Byron Bay kommer vi köra ner sista biten till Sydney för att tillbringa våra sista badar i Australien just där. Vår slutdestination!

Sen då? Var åker vi från Sydneys internationella flygplats? Inte vet vi…

Vi vill ha förslag. Var har ni vart som ni kan rekommendera? Shoot! Mejla, kommentera eller skicka DM på insta. Allt är öppet…

Behålla, sälja eller hyra ut bostaden?

Ett stort beslut handlar om vad vi ska göra med vårt hus under tiden vi är borta. Det första alternativet, att behålla huset under resan, tog vi bort ganska snabbt. Även om vi bor i ett litet hus utanför Stockholm och betalar ganska lite för det per månad blir ändå kostnaden för att låta det stå tomt för stor för att vi ska ha råd att åka. 

Så då funderade vi på att undersöka om det gick att hyra ut hemmet. Det var flera som tipsade oss om hemsidor som långtids-hyr ut till företag eller liknande. Vi bor utanför stan, men har ganska nära till Arlanda, vilket gjorde att det skulle kunna bli aktuellt. Då vi inte kan gå i god för några av de sidorna vi tittade på (det känns väldigt viktigt att det är ett seriöst företag bakom) så länkar vi inte till de vi kollade på. Google is your friend! =) Vi kollade också snabbt på om vi skulle hyra ut med AirBnB, men insåg snabbt att det skulle bli för mycket jobb, för osäkert med beräkning av inkomst och risk för att huset skulle misskötas med så många hyresgäster under tiden vi var borta. Sedan hade vi ju ändå behövt tömma huset på personliga och värdefulla saker och förvara dem någonstans. 

Sedan började vi fundera på vad som händer om vi skulle sälja huset. En jätteläskigt tanke först. Vi köpte huset som en nyproduktion 2011 och flyttade in helt själva utan barn. Så alla våra barn har vuxit upp i det här huset och det är den tryggheten de känner till. Men det betyder också att huset, som först var lite stort åt oss, nu har blivit lite litet. Vi bor på en jättefin gata med många barn i samma ålder och vi är till mångt och mycket nöjda med huset. Men vi hade ju sedan innan konstaterat att vi måste göra något åt våra pendlingstider - antingen byta hem eller byta jobb. Och när man lägger till tanken på att kunna stryka alla kostnader man har för att bo (vilket är nästan hälften av alla kostnader vi har) och vad mycket mer resa vi kan göra för de pengarna, så bestämde vi oss att försöka sälja huset. Marknaden för bostäder i Stockholm är ju lite upp och ned nu, så vi får väl se om vi får det sålt för det vi vill, men nu har vi bokat tid med mäklare i alla fall. 

Att hitta en annan vardag

Vi har börjat läsa lite resebloggar nu. Om folk och familjer som har valt ett annat liv och som spenderat lång tid utomlands. Det finns tyvärr inte jättemånga på svenska, men en hel del från andra länder att inspireras av. Och vårt favoritprogram är ju såklart "Familjer på äventyr" på SVT. SÅ mycket härliga och modiga människor det finns som vågar göra lite annorlunda val. 

Många skriver om hur svårt det är i början att hitta en vardagslunk när man är hemifrån. Det blir så lätt att man semestrar på varje nytt ställe. Att man åker runt, ska se allt, uppleva allt, ha en plan för varje dag, leva gott och vara uppe länge, precis som man unnar sig på semestern. 

Vi pratar mycket om detta nu. Hur det ska bli när vi är utomlands. Vad kommer vi att göra hela dagarna? Jag läste ett inlägg på en blogg från en familj som beskrev friheten när de kom på att de inte behövde lämna huset för att göra något varje dag. De kunde bara vara hemma, för det var ju bara en vanlig tisdag. Vi tror att det här är nyckeln för oss. Vi ska verkligen försöka att hitta en så lik och oglamorös vardag som möjligt, mån-fre. Försöka tänka vardag och helg. Lägga barnen i vanlig tid och ställa klockan på morgonen. Kanske hitta tid till träning på förmiddagarna, vila lite runt lunch och sedan göra något med hela familjen på eftermiddagarna. Försöka handla och laga en del mat hemma. Det ska bli spännande att se om det går att hitta en vardag i en ovanlig miljö.

Att bemöta hinder

Vi har testat att berätta lite om våra planer för människor runt omkring oss. Det är väldigt intressant att se deras reaktioner när vi berättar att vi tänker resa med familjen i 8 månader. För nästan alla reagerar likadant. Först: glada, uppspelta och glada för vår skull. Sen: berättar att det är något de har pratat om eller drömt om att göra men att de inte kan det pga anledning. Antingen så har man inte sparat nog med pengar. Kan inte vara borta från jobbet så länge. Har barn som går i skolan eller så skulle man ha gjort det innan man fick barn. 

Det är lustigt hur man ser på hinder. Antingen kan man använda dem som anledningar till att inte göra något som man drömmer om för man kanske är rädd, vet inte om man klarar av det eller inte vet hur man gör. Men det är också intressant hur man väljer att samtidigt se lösningar för andra. För oss berättar man gladeligen hur tur vi har som har en föräldraledighet framför oss, att en av oss är frilansare och därmed rörlig i sitt jobb och att våra barn inte går i skolan än.

Om vi skulle fokusera på våra hinder så skulle vi kunna berätta att våra anledningar till att INTE göra resan är: Vi åker med 3 barn, vi har ett spädbarn, vi hade knappt en sparad krona när vi bestämde oss för att åka och nu pratas det dessutom om att regeringen vill göra förskoleklassen obligatorisk nästa höst (vilket skulle vara precis när vår äldsta tjej börjar och innebär skolplikt som för alla andra). Ja herregud. Vi kanske ska sluta planera? ;) Det är tungt att hitta energi när man fokuserar på det svåra. Tur vi inte är sådana människor! :D

Vikten av milstolpar

Det är lätt att få lite svindel när man tänker på alla stora förändringar som vi planerar för. Att avsluta vårt liv som vi lever idag. Att vara ute på långresa med 3 barn, varav ett spädbarn. Och att sedan bygga upp ett nytt liv när vi kommer hem. Tänker man samtidigt på allt det blir man lite handlingsförlamad. =) Därför kan vi inte nog understryka vikten av milstolpar. 

Vi har satt upp några milstolpar som vi ska fokusera på längs vägen för att kunna ta en sak i taget och för att inte låsa fast oss i något som vi inte är redo för. Just nu är vår första milstolpe att föda barn. Vår tredje lilla tjej ska komma ut, hon ska vara frisk och må bra, jag ska läka och återhämta mig fysiskt och familjen ska känna att vi är grundade och trygga i varandra med den lilla aha medlemmen. Det är premissen för vår första milstolpe. Först när vi kan checka av det kan vi gå vidare till nästa milstolpe. Men först ska det födas barn. 

Men går det verkligen?

Men hur vet man om det går att ge sig iväg på sitt livs äventyr? Vart börjar man? Börjar man med att titta på världskartan och peka på ställen man vill se och sedan vad det kostar att åka dit, eller tvärtom, börjar man med att se hur mycket tid och pengar vi har att röra oss med och sedan planerar vi rutten efter den? Det är ju så himla många frågetecken på vägen och så mycket som är  osäkert.

Vi valde att göra en del antaganden om de stora sakerna för att ha något att gå på och för att se om det verkar vara rimligt att göra en större resa. Några av antagandena som vi gjorde var: Hur länge vi båda kunde vara föräldralediga från jobbet, när i tid vi skulle vilja resa och hur länge vi ville vara borta, vad vi skulle kunna sälja huset för, hur mycket utgifter vi skulle ha om vi inte hade hus och sa upp alla avtal i Sverige, en grovplanerar resrutt och vad som skulle hända när vi kom hem igen.

Allt detta är ju stora frågor som var och en kräver mycket jobb, research och diskussioner om framtiden. Det tog ett tag för oss att få ner svaren, men någonstans måste man ju börja. Det är också viktigt att komma ihåg att svaren är just antaganden som måste kunna ändras. Vi hade exempelvis maj som start för resan från början, men efter att vi hade gjort våra antaganden insåg vi att augusti var en mycket bättre månad att inleda vårt äventyr.