Vaccinering

Vi har börjat kika lite på vaccination och vad vi behöver fylla på innan vi åker. Och det är ingen rolig research. Efter att ha rådgjort med några olika vaccinationscentraler så inser vi att vi kommer att lägga ca 30 000 kr på att vaccinera familjen... För oss är det självklart att ta de vaccin som rekommenderas och så här ser vår plan ut, som påbörjas en månad innan avresa (och när jag slutat amma):

Lina & Robban
- Hepatit A+B (tror att vi glömde ta den 3:e sprutan efter förra resan, kommer inte hända igen...)
- Tyfoid
- Japansk encefalit
- Kolera (Dukoral)
- Fylla på grundskyddet med stelkramp

Juni, 5 år (har redan Hepatit A+B)
- Tyfoid
- Japansk encefalit
- Kolera (Dukoral)

Penny, 3 år
- Hepatit A
- Tyfoid
- Japansk encefalit
- Kolera (Dukoral)

Charlie, 6 mån
- Hepatit A
- MPR
- Japansk encefalit

vaccin

Visum

Det här med att ta reda på hur länge man får stanna i varje land är verkligen en djungel. Vi hade nog först tänkt att lägga en resrutt där vi stannar ganska länge och reser till få platser för att minimera transporter och flighter. Men när man kollar lite mer noggrant på de länder som vi har med i vår grovplanering - Bali (Indonesien), Australien, Nya Zeeland, Filippinerna, Malaysia, Lombok, Thailand och Vietnam så ser det verkligen olika ut. Medan du i Australien enkelt och gratis ansöker om turistvisum online och får då vara i landet i 90 dagar, måste du genomgå samma process på vietnamesiska ambassaden, betala 500 kr/pers (för oss: 2500kr) och då får du vara där 15-30 dagar. Sedan måste du lämna landet. 

Så vår resrutt har förändrats lite igen. Man kan förnya sitt visum genom att lämna landet en natt och sedan återvända och få nya dagar. Vi har tänkt att det var värt att göra det på Bali och i Thailand, där vi först tänkte stanna lite längre än 60 dagar. Men sen har vi tänkt lite till och beslutat oss för att vi ansöker bara om ett förlängt turistvisum om 60 dagar på Bali. Det kan vi göra klart hemifrån och om vi ska genomgå samma process när vi är i något annat land kommer det gå åt flera resdagar bara till ansökningsprocessen och pengar till att lämna och återvända. Frågan är om det är värt att åka till Vietnam alls om vi ska vara där max 2 veckor... 

Hur mycket ska man boka innan?

Nu hoppas vi att huset blir sålt och att vi får ungefär det vi vill ha (någonstans mellan den realistiska och optimistiska kalkylen). I så fall är nästa grej i vår planering att boka resa. Det vi vet om resan nu är att vi kommer att börja med några nätter i Singapore för att hälsa på några vänner som bor där. Då hinner vi landa, se staden, jetlaga ur och slippa så lång resa till Bali. Sedan åker vi till Bali och där vill vi åka runt lite och testa att bo på olika ställen under ca 2 månader. Det är svårt att veta nu hur det kommer att kännas när vi är på plats. Ibland är det ju skämt att byta lite intryck och miljö men man vill ju inte heller känna att man bara stressar runt.

Efter Bali blir det Australien och där har vi nu bestämt att vi vill husbila oss ner längs östkusten för att få se så mycket som möjligt och vara med om ett riktigt äventyr. Sen funderar vi på Nya Zeeland eller om vi åker till Thailand. Frågan är dock hur mycket man ska boka redan nu, och hur mycket vi vill göra på plats?

Vi gillar förbokningar. Främst för att få en överbild, läsa på om resmålet, läsa recensioner ifrån andra resenärer och främst för att slippa lägga tid på att researcha och jaga bättre priser på plats. Det kunde vi göra förr, men det känns inte värt det nu när man har 3 barn med på resan. Vi har blivit lite bekväma i vårt resande och gillar när det står en förbokad man (det är alltid män) med en lapp med vårt namn när vi landar i ett nytt land. Och sedan ska det liksom rulla på. Som om vi är på en charter, fast det bara är vi där... eller nåt. =)

Vi har också förstått att många flygbolag vill se en utresebiljett när man kommer in i ett nytt land, så vi har bestämt oss för att vi ska boka flygen: Stockholm-Singapore-Bali-Australien nu i ett första steg så bestämmer vi nästa etapp på resan ifrån Bali. Vi kommer också att boka en del boenden på Bali hemifrån. Kanske försöka hitta några AirBnb-hus eller härliga hotell. Det ska bli SÅ kul att börja boka, och mycket av vår tid nu går åt till att försöka föreställa oss hur vi vill leva våra dagar när vi väl är på plats.

Fysiska förberedelser

Det är nog ingen högoddsare att gissa att 8 månader på resande fot med en 5-åring, en 3-åring och en 8 månaders, kommer att kräva tålamod, stresstålighet och ett lugn som skulle göra värsta yogin avundsjuk. Men efter att ha gått igenom hur vi praktiskt kommer att ta oss emellan de olika platserna, inser vi att vi kommer att få ligga i hårdträning även fysiskt inför resan. 

Tanken är att vi ska klara oss på en varsin ryggsäck (88+65 l), en resevagn och som handbagage Robbans teknikväska och en skötväska med det praktiska. Om jag får gissa kommer vi att ha mellantjejen i vagnen så mycket som möjligt (om vi vill ha henne kvar tills vi kommer hem) vilket innebär att jag får bära både ryggsäck på ryggen och Charlie på magen samtidigt. För någon som  precis fött barn och känner sig svajig i core-muskulaturen bara av att se på ryggsäcken, kan detta bli en liten utmaning. 

Vi tog tag i saken och la upp våra träningsplaner fram tills vi åker. Jag har bestämt mig för att anlita en PT för att få hjälp med att bygga styrka i överkroppen och bålen för att orka och jag har även bestämt mig för att börja löpträna så snart min kropp tycker att det är ok, för att bygga upp lite kondition igen. Jag känner mig själv allt för väl och vet att det är när jag blir fysiskt trött och utmattad som min ork och mitt tålamod försvinner. Vi kommer att ge varandra 3 kvällar i veckan för att träna och det känns toppen! 

Vad kommer vi hem till?

- "Men tänk när vi landar på Arlanda, sätter oss i en taxi och chauffören frågar vart vi ska - då har vi inget hem att åka till". Det tanken slog Robban när vi funderade lite på hur vi vill att livet när vi kommer hem ska bli. Det känns ju lite läskigt så klart. Men det är inte helt sant. Vi vet att vi har många vänner som vill oss väl och många famnar som står öppna när vi kommer hem, oavsett när vi kommer hem. 

För oss är nyckeln till tryggheten att verkligen känna att vi kan åka hem när vi vill. Det kan mycket väl vara så att det är mycket jobbigare att vara på resande fot med 3 barn än vad vi tänker oss idag, och vi vill åka hem tidigare. Då gör vi det. Vi kanske kommer på efter några veckor att vi har det bättre hemma, eller så händer det något oväntat, någon kanske blir allvarligt sjuk eller råkar ut för en olycka. Men oavsett när vi vill hem, så kommer vi att åka hem. Ingen prestige alls i att behöva fullfölja en plan. Och det gör att det känns så tryggt och bara roligt.

Vi kommer att ha ett konto med pengar för nästa hus + möbler oc h vi har föräldradagar kvar tom nästa sommar, så vi kommer att ha tid att bygga upp en ny vardag på. Idag vet vi inte vart vi vill bo eller hur vi vill bo. Vi tänker att vi kommer att komma på det under resan.

För vi tänker att när man lyfts bort såpass länge från sin vardag så kommer man må annorlunda än vad man gör idag. Och när man mår annorlunda så tänker man annorlunda tankar än idag och när man tänker annorlunda tankar fattar man andra beslut. Så vi vill inte fatta beslut idag om hur vi ska leva vårt liv när vi kommer hem. Det gör vi längs vägens gång och vi litar på att det löser sig till det bästa!

Förvaring av prylar

Vi börjar se på vårt hus lite annorlunda nu. Och på alla våra saker. Vad är värt nåt - när det väl kommer till kritan? När vi flyttade in i vårt hus kom vi från en liten lägenhet och vi hade inga barn, så i princip alla våra saker är köpta under tiden vi har bott här och anpassade efter det här huset och de här förutsättningarna. 

Jag gillar inredning såpass mycket att jag kan kalla det en hobby. Jag gillar att skapa harmonier, jobba med olika material och former, praktiska smarta lösningar och hitta en röd tråd som går igen genom hela hemmet. Vi har mycket saker som vi verkligen tycker om - men återigen - det är bara saker och de är anpassade efter vårt nuvarande hus förutsättningar. Ju mer vi tänker på det, desto mer är vi sugna på att göra oss av med i princip allt. Självklart sparar vi saker som är ovärderliga och som vi vet att vi vill ha kvar i nästa hem - men eftersom vi idag inte vet vart vi vill bo eller hur vi vill bo, så känns det nästan orimligt att spara allt för att det kanske passar in. Vi är dessutom inte så nostalgiska av oss. Vi såg just filmen "The minimilists" på Netflix som blev en passande ögonöppnare för att leva ett liv med mindre prylar. Rekommenderar också Bloggen/insta-kontot "Minimalisterna" som inspirerar oss mycket just nu.

Vi har lyckats paxa ett litet förrådsutrymme hos mina föräldrar där vi bedömer att ca 30-40 flyttkartonger går in. Om allt vi äger och har när vi flyttar ryms där så behöver vi inte hyra något extra under resan. Så nu är målsättningen satt!

Första inköpet till resan!

Nu är det gjort! Vi har inhandlat vårt kanske viktigaste hjälpmedel till resan - ryggsäckarna! De vi ska bo i och frakta våra saker världen över. Vi valde säckar från Osprey som passade oss bra. Vi fick hjälp med att prova ut flera varianter som både är såpass praktiska att man lätt kommer in i alla delar av väskan utifrån, som passar varmt klimat, som satt bra på våra ryggar och som var tillräckligt stora för att rymma det vi behöver - men samtidigt inte för stora så att vi ska orka bära dem också. Ja, det är en djungel det här med väskor men nu när vi har dem känns det jättebra. Det handlar nog mest om att bara våga besluta sig för att det blir bra. Om de sedan blir bra får vi utvärdera i skarpt läge. =)

backback-ospray

Ang obligatorisk förskoleklass

Som vi skrev tidigare har det, olägligt nog för oss, precis kommit en ny lag som gör förskoleklassen obligatorisk från och med augusti i år - precis när vår stora tjej ska börja. Vi var väldigt oroliga över om vi skulle kunna genomföra resan alls och hur vi skulle göra om kommunen sa nej till att åka. Hur som helst. Vi ringde upp kommunen och berättade om vår situation. I andra änden var en jättegullig tjej som berättade att detta var nytt även för dem, så de hade inga klara rutiner klara än. Jag tänkte mig att man skulle kunna ansöka om dispens, eller att man skulle kunna få gå med i en klass och läsa in kurslitteraturen på egen hand under resan samtidigt som man hakekontakt med klassen, men det fungerar inte så i Sverige, berättade hon.

I många andra länder är det vanligt med sk Home schooling, dvs att föräldrarna (eller någon annan) tar ansvar för att lära barnen det de skulle lärt sig i skolan, men det begreppet finns inte i Sverige. Inte heller kan man ansöka om dispens om det inte finns fysiska eller psykiska skäl till att hon inte kan ta sig till skolan. Vid en längre utomlandsvistelse kan man fortfarande fullgöra sin skolplikt via Svenska skolan som finns utplacerade på vanliga semesterorter och som utgår ifrån varje elevs förutsättningar och behov.

Vi ska ju dock resa runt, så det var inte heller ett alternativ för oss. Tillslut hittade hon en paragraf i skollagen som säger att om barnet spenderar mer än fyra månader utomlands så upphör skolplikten tills man kommer tillbaka igen. Då anmäler man helt enkelt att man är i Sverige igen och blir placerad i en klass. Enda risken man tar då är att det är fullt i den klass man skulle vilja gå och blir placerad i en annan, om man ex kommer hem mitt i terminen. Hon rekommenderade oss också att kolla med läraren och Skolverket vilken kurslitteratur de använder, köpa den och gå igenom den under året, för att inte hamna för långt efter. Kommunen sa att vi hade ju inte behövt kontakta dem innan vi reste, men om vi hade gjort så hade Juni fått "Frånvarande" markerad hela första året som sedan följt med under skolgång, vilket ju inte är så kul.

SÅ skönt att hon slipper gå om eller straffas på annat sätt. Vi är ju övertygade om att hon kommer att lära sig SÅ mycket mer om så mycket annat under resan och att hon redan så gott som kan läsa, räkna och skriva, så vi tvivlar inte på att vi gör rätt som tar henne ut ur det svenska skolsystemet för resan, men det känns ändå lite extra i magen när man fattar beslut som berör barnen på så många sätt.

Penny Nygren

Att budgetera utifrån antaganden

Om allt går som vi vill kommer vi att göra en bra vinst på vårt hus vid försäljningen. Vi köpte en nyproduktion 2011 och sedan dess har marknaden gått stadigt uppåt. Vi tänker oss att vi lägger undan 3/4 av vinstpengarna till handpenning för vårt kommande hem. Det borde räcka till ett likvärdigt eller till och med bättre hem än det vi har idag. 1/4 av vinsten lägger vi på resan och det ska täcka både kostnader innan och som buffert under resan. När vi är borta får vi även föräldrapenning för en del av dagarna.

Även om vi inte vet hur mycket dessa delar innebär idag, så kan man nu börja gissa sig till det genom att anta att vi säljer huset för ett pessimistiskt, ett realistiskt och ett optimistiskt pris. Då har vi i alla fall något mellan tummen och pekfingret att planera för. Sedan ser vi även över möjligheterna att jobba och tjäna pengar under vår resa, som gör att den skulle kunna förlängas, om vi vill, men det är inget vi räknar med. Huvudfokus är fortfarande att skapa familjetid och inte göra en jobbresa.

Villa Vallentuna

Grovplanering för 2018

OM vi får regissera vårt 2018, så kommer det att se ut så här:

- April - Vi säljer huset för minst vårt utgångspris
- Maj - Vi bokar vår första resa och våra första boenden (Bali+Australien)
- Juni - Vi säljer alla våra saker och flyttar ut ur huset i slutet av juni
- Juli - Vi bor en månad hos föräldrarna i Karlstad
- Augusti - Bali
- September - Bali
- Oktober - Australien
- November - Australien
- December - ???

Att planera resa - en relationsboost!

Det är SÅ härligt att planera den här resan tillsammans. Vi har nog aldrig pratat så mycket om stort och smått, drömmar och mål, planering och hur vi vill att vårt liv ska se ut när vi kommer hem igen. Det är som om vi har gått på lyckopiller, vitamininjektioner och energidrycker hela den här hösten. Att ha ett stort, gemensamt projekt är verkligen så himla härligt och att känna känslan att allt är möjligt för oss är SÅ coolt. Det har redan vart timmar i telefon, över en middag, med ett glas bubbel, till frukosten, på lunchen och massor av sms med länkar till resmål, saker att göra, ställen att se och mycket mera. En riktig relationsboost! 

Travel planning

51% roligt, 49% läskigt

Jag lärde mig en gång att den största utvecklingen sker när man gör något som man egentligen inte vågar. När man tänjer på sina egna gränser och går utanför sin trygghetszon för att växa. Som måttstock kan man hitta förhållandet mellan hur läskigt och kul något är och när den positiva känslan tar över, men det fortfarande känns väldigt pirrigt, då sker den största utvecklingen. Och det är precis så det känns nu - nästan lika delar pirrigt och läskigt, men det roliga vinner alltid!

yey2.jpg

Tänker vi fel?

Vi märker att många tycker att det läskigt att vi ska sälja vårt hus för att resa. De frågar flera gånger om det inte är bättre att vi lånar ut det eller hyr ut det så att det finns kvar om vi vill komma hem tidigare. Som om all vår trygghet satt i våra väggar. 

Vi tänker att vi är trygga så länge familjen är tillsammmans. Oavsett var i världen vi är. Vi ser inte försäljningen av huset som den stora saken i den här processen. Javisst, att sälja sitt hus och flytta ÄR en stor grej, men det är det ju för alla som flyttar. Och flytta skulle vi ju göra ändå. Vi tar bara en paus mellan det här och nästa boende. Och det känns inte som om det är speciellt svårt att hitta ett nytt hem idag.

Men när alla frågar om samma sak är det väldigt lätt att hamna i en svacka och börja ifrågasätta sina val. Tänker vi fel? Kommer vi ångra oss? Vad är det vi har missat? Men hur vi än vänder och vrider på det så känns vårt beslut rätt i magen, så då kör vi på det. Och vi har ett grymt nätverk av folk som vill oss väl runt omkring oss. Skulle det skita sig totalt och vi åker hem efter en kort tid, så har vi sparat en handpenning till nästa boende, vi har nära och kära som vi får bo hos tills nästa hem är på plats och vi har föräldraledighet som gör att vi kan vara med våra barn under tiden. 

008_smallpigart_LinaRobban.jpg

Ny tidsplan och rutt!

Vi har tänkt om lite i tidsplaneringen. Vi vill fortfarande komma hem i maj 2019, men vi tänker nu att det känns bättre att åka i augusti istället för juni. Vi spenderar sommaren i Sverige och kortar resan lite till nio månader i stället för ett år. Vi tror att vi vill börja på Bali. Vi var där på bröllopsresa 2010 och blev helt förälskade i ön. De har högsäsong mellan maj-augusti, så det skulle dessutom passa bra i vår tidsplanering. Vi tänker oss två eller tre månader där, för att sedan fortsätta till Australien. Det är ett drömresemål för oss båda, vi har aldrig varit där, men det är samtidigt lite dyrare att leva och bo. De har istället sin sommar under nov-jan, så det blir också bra i tidsplaneringen. Sedan vet vi inte riktigt vart vi åker. Många tipsar om Nya Zeeland, som lockar oss väldigt mycket men som också är dyrt, eller så åker vi till Sydostasien någonstans. 

Det är det som är härligt med planer. De kan ändras och ändras igen! =)

Swedish summer

Nytt år - Ny lag = Nytt hinder?

Hur stor är sannolikheten? Att regeringen skulle fatta ett beslut om obligatorisk förskoleklass, just det här året när vi har en sexåring och just nu när vi ska ut och resa. Då drabbas ju vi av skolplikten som alla andra som uppger det som skäl till att inte åka på långresa med barnen. Vi får hoppas på lite flexibilitet när lagen är såpass ny, annars vet vi inte riktigt vad vi ska göra. En av anledningarna till att det passade så bra att åka nu var ju att det var sista året innan vi hade skolbarn... Återkommer med uppdatering efter att vi pratat med kommunen!

Förskoleklass

Glittret i folks ögon när vi berättar

Det är kul att berätta för folk om våra planer! Oavsett vem vi berättar för, om det är nära vänner, ytligt bekanta, jobbarkompisar eller en kille som ska sälja oss en ryggsäck, så reagerar nästan alla på samma sätt. Det glittrar till i deras ögon, de säger att det är precis det de själva pratat om att göra MEN inte gjort av något skäl. Alla har sina olika skäl, men alla verkar drömma om att fly vardagen för ett annat liv ett tag. Fler borde våga! =)

IMG_6083.JPG

Mäklarträff

Vi har haft en mäklare här och gjort upp en plan för försäljningen av huset. Vi tänker nu att vi åker i juni istället för maj och låter barnen gå klart terminen i förskolan. Eftersom det fortfarande är väldigt långt kvar tills vi ska flytta gjorde vi upp en 3-stegsplan med mäklaren som känns bra. Husmarknaden känns ju lite skakig nu, så man vet ju aldrig hur det kommer att gå och till vilket pris vi kommer att sälja. Husförsäljningen står ju för huvuddelen av vår resebudget och det är svårt att beräkna hur mycket det kommer att bli. 

Det här är helt klart det läskigaste steget vi har tagit i planeringen hittills. Det känns så definitivt och o-återkalleligt. Men eftersom vi ändå känner oss klara med huset så är vi inte rädda för att vi kommer att ångra oss. Vi hade sålt huset oavsett om vi skulle rest eller inte, men att sälja hus ÄR läskigt, eftersom hemmet är en sån stor del av ens liv. Så nu håller vi på att pimpa förfullt inför fotografering! 

Mäklarfoto

Lillasyster Charlie är här!

Nu är hon här! Den mest efterlängtade lillasyster man kan tänka sig. Allt har gått jättebra och hela familjen är så lyckliga. I och med det så har vi också passerat vår första milstolpe och så snart vi alla landat och mår bra, både fysiskt och mentalt, så går planeringen vidare till nästa fokus - att sälja huset!

Go Charlie, its your birthday!

Gör vi rätt?

Nu när vi tänker att vi ska vara borta ett år med familjen, börjar tveksamhet och tvivel komma. Shit vad det är läskigt att fatta stora och annorlunda beslut. Det lättaste är ju att bara fortsätta att leva livet som vanligt. Då riskerar man ju inget - men man vinner ju heller inget nytt. 

När man tänker på allt stort vi ska göra - sälja huset, åka till andra sidan jorden med tre barn, vara borta ett år, flygresor, andra kulturer, ja allt nytt som kommer att komma i vår väg så får man lätt lite svindel. Och när vi sedan kommer hem ska vi också bygga upp en nytt liv med boende, jobb, skola, förskola osv. Ja herregud, tillbaka till ett steg i taget, det känns mycket tryggare. Nu: Fokus på att få ut lillasyster! =)

preggo.jpg

Föräldraledighetsplanering

Nu är vi inne i december och jag har gått på föräldraledighet inför lilla Charlies ankomst. Jag har sökt ledigt till maj 2019 trots att vi inte riktigt vet hur det kommer att bli med resan än. Vi har bestämt oss för att vi ska satsa på att genomföra det här, men vi tar ett steg i taget och första milstolpen är ju att föda barn. 

Nu har jag en väldigt bra chef som jag har berättat om våra resetankar för, men hon är också den första utomstående som får veta. Det känns ju lite konstigt att berätta när inget är bokat än, men samtidigt måste jag ju sätta ett datum på föräldraledigheten och när jag ska komma tillbaka igen. Så jag valde att vara transparent. Om det inte blir någon resa är det ju bara att ändra och bestämma ett nytt datum för att komma tillbaka. Men shit vad verkligt det blev på en gång! =)

Juni, 5år ritar hur familjen kommer att se ut när bäbisen har kommit. :)

Juni, 5år ritar hur familjen kommer att se ut när bäbisen har kommit. :)