Idag lämnar vi Karlstad efter en helt fantastisk sommar tillsammans med stor-familjen för att bege oss till Stockholm en natt innan flyget går imorgon. Vi tar tåget till Stockholm och det blir lite som ett genrep för oss för att se om vi fixar det är med att förflytta oss tillsammans med alla vara saker... 

Packningen får godkänt. Efter första försöket fick vi banta det vi ville ha med, med 20 % per person. Så lite ombyten, prylar och nice-to-have fick ryka för att vi överhuvudtaget skulle få plats. Men sen fick vi plats. Även om det är på håret. Vi hade önskat att vi skulle kunna ha lite luft i väskorna, främst för att det inte skulle bli så tungt att bära, men också för att slippa tänja på varje millimeter varje gång vi ska packa om. Men men, vi tror att packningen kommer att bli mindre och mindre, snarare än större under resans gång. Mest plats tar Charlies grejer. Vi vet ju inte riktigt hur utbudet för barn på Bali är än, har läst om väldigt olika erfarenheter, så vi tar med lite extra mat, välling och blöjor till första veckan.

Jobbigast har vart att säga hej då. Jag tror att det är först nu vi har börjat ta in vad allt det här vi har jobbat för i över ett halvår betyder. Vi har inte haft så mycket resfeber än, men idag kom den och den slog till rejält när vi lämnade vårt trygga hus i Karlstad. Lite tankar på allt som kan gå fel, om det verkligen är värt det, varför vi lämnar något när vi har det så bra osv. Men eftersom vi gör det här för familjen och för att kunna få spendera ännu mer tid tillsammans och komma varandra nära, så har vi aldrig tvivlat på att vi gör rätt.

Bästa investeringen verkar våra ryggsäckar vara. Helt sjukt sköna att bära, trots packade till max! =)